Sandra Birgithe

Förmiddagen var en pina, huvudvärk som aldrig förr. Hela jorden snurrade och det svartnade för ögonen trots att jag satt ner. Det blev inte bättre av att dagens föreläsning var den sista inför julen och motivationen var inte på topp. Överlevde förmiddagen och fick tag i fina Hanna som bjöd på lunch, i fyra (!) timmar. Borde egentligen åkt till stallet, men huvudvärken och gott sällskap fick mig att skjuta på det fram till halv sju på kvällen. Me jag kom ju iallfall iväg, och det räckte för mig.

Väl i stallet la jag ner allt vad ridning hette, trodde jag. Blev medtalad till att skritta ut en lite sväng. Den svängen blev på  1.5 timme, och vad bra det var för mig! Trevligt sällskap, fantastisk häst, vacker natur och lagom kallt och friskt. Och älskade underbara fina Copiar, han var så kelen och go idag. Han var nog knähund i sitt tidigare liv skulle jag tro. Stog och kliade honom i pannan och så fort jag slutade så tryckte han ner sitt stora huvud i famnen på mig igen.