Sandra Birgithe

Copiar slår rekord på rekord just nu, idag var vi ute själva runt galoppbanan och han skötte sig så bra! Han har verkligen börjat lita på mig, på vissa ställen blåste han upp sig och stressade men då drev jag bara på honom lugnt men bestämt och han går förbi utan att göra några utfall alls. Sandras älskling! Men som vanligt är han lite överspänd när han är ute själv, och idag mötte vi väldigt många andra ekipage i skogen vilket gjorde att han blev ännu mer nervös. Så mer häst att jobba blev dte för min del, han var så mjuk och fin när han väl började slappna av. Vi jobbade jätte mycket med sidoförflyttningar i alla gångarterna och jag måste säga att flyttningarna i galoppen var de bästa! Jobbade även på med galoppombyten, min önskan är att han ska kunna det till nästa sommar. Just nu gör vi enkla byten med endast ett skrittsteg i mitten, så det är pågång. Fining häst!

Rubriken är en väldigt bra beskrivning på Copiar idag, vårkänslorna har verkligen hittat upp till honom. Jag var ledig idag så passade på att åka till stallet under förmiddagen i det fantastiska vädret! Red till galoppbanan och han var väldigt lugn och foglig, men väl uppe på vägarna blev han verkligen ett dynamitpaket. Jisses amalia! Det var bara ren tur att han inte exploderade. Under första galoppen tänkte jag bara att han skulle få gå med långt steg och ganska friskt tempo, istället tryckte han ihop sig och hade så kort galopp att Challe som var bakom fick trava. Och så höll han på, studsade liksom uppåt och framåt i sicksack på vägarna. Men jag vågade inte öka nått överhuvudtaget, för då vet jag inte hur det hade slutat. När vi kom till banan så vågade jag klämma till honom ganska friskt och då drog han iväg en långsida med lite bockande, men inget allvarligt alls så han var inte så övertänd som jag trodde. I vilket fall så var jag väldigt nöjd med honom, så det blev skritt större delen av resten av turen. Man ska ju sluta när man är på topp, och jag vågade inte utmana nått annat. Så väl tillbaka i stallet satt jag på en genomsvettig men nöjd häst så årets första dusch fick det bli idag.

♥ Mys med finaste!

Idag var det totalt omotiverat att åka till stallet. Kom hem sent efter både praktik och matinhandling. Kylen gapade verkligen tom som sånär på ett ägg, så ett besök i mataffären var högt prioriterat trots tråkighetsfaktorn.

Men i vilket fall så fick jag på mig stalkläderna och åkte upp, och tack i himmelen för att jag gjorde det. Kvällen kunde inte spenderats på ett bättre sätt. Copiar var helt överdrivet mysig och gick jätte bra. Red på banan och han tog alla ökningar och insaktningar så bra! Passet gick grymt bra ända fram till dett att lösdriftshästarna i hagen brevid fick ett spel och galloperade runt som stollar i hagen, då ballade Chop ut totalt så det gick undan för oss med. Ett par rejäla studs på frambenen och nån bakutspark men det var över snabbt. Dock lyckades jag inte få ihop honom lika bra som innan busandet. Men man får vara glad för att det gick bra innan hästarna blev tokiga.

Idag var det värdelöst väder uppe vid stallet, snålblåst och minus 2. Kan inte vara mycket värre, men hästen ska ju motioneras ändå. Tyvärr var det bara jag som skulle ut och rida vid tiden jag var uppe så jag förberedde mig på en resa utan dess like då Copiar inte är som alla andra hästar. Han kan vara rätt för lite vad som, allt från snö, bilar, ormbunkar eller sina egna steg. Man vet aldrig vad som händer när han är inblandad. Så när jag red ut idag var det skymning, så pannlampan var på vilket är livsfarligt i Chops ögon, likaså blåsten är ingen favorit hos honom heller men ut kom vi. Och denna fantastiska häst skötte sig exemplariskt! Han var lite spänd i perioder, men det kändes som att han litade på att jag inte utsatte honom för fara, utan sa jag att vi skulle gå så gjorde han det om än tveksamt.

Så väl tillbaka i stallet var jag lyrisk över hans uppförande, men det är nog inte så många som förstår hur stort denna bedrift är. Men jag skämde bort honom med massor av gotte, och allt han egentligen gjorde för att förtjäna det var att han betedde sig som de flesta andra hästar. Och missförstå mig rätt, jag skulle aldrig vilja ta bort några av hans egenheter, det är på grund av dem jag älskar honom. Men ibland hade det varit skönt att sitta på en häst som är rädd för samma sak varje gång. Copiar kan gå förbi samma soptunna 100 gånger, men gång 101 är den precis livsfarlig. Han har personlighet den hästen!

Älskade ChopChop

Som rubriken lyder så har ridbanan äntligen tinat! Så för första gången på evigheter kunde man rida någorlunda ordentligt. Tyvärr har jag sjuk träningsvärk efter två dagars ridande utan sadel på en smal häst. Så bara att byta sittben var jobbigt och gjorde ont, så allt travjobb fick bli under lättridning. Till att börja med var Copiar lika medgörlig som en pinnhäst. Stel och helt skänkeldöd och brydde sig inte om mig för fem öre. Så jag red bara igenom honom lite snabbt, men när jag hade galopperat en vända så taggade han till jätte bra. Började lyssna på mig, så jobbade mycket med övergångar och alla satt! Men i galoppen var han lite jobbig, jag vet inte om han är pigg och glad eller om han tjurade på mig, men ett par gånger brallade han riktigt rejält. Dock fick jag snabbt ihop honom igen och han skötte sig exemplasikt efter det. Så jag är jätte nöjd med honom! Sista varven i traven var helt fantastiska, han höll ett jämnt och bra tempo, bar sig själv jätte bra och var inte det minsta framtung. Så nu väntar jag bara på att skogen ska tina upp med, trivs bättre där än på banan. Men valet mellan en isig stig eller en fin ridbana var enkelt.



En pigg och glad Copiar :)

Min träning gick inget bra denna vecka, lyckades bara klämma in ett station70 pass och ett medelpass. Dock har jag vägt upp det med antalet häst dagar och lite dans.

 

Hade Copiar som vanligt onsdag och fredag, Kirostro tisdag och lördag, Alexandra i söndags, så min häst vecka har verkligen varit full! I med att både Kirostro och Alexandra är boxhästar så har mina dagar i stallet inneburit mer än bara pyssel och ridning. Det ska mockas, bäras hö och vatten och framförallt så är det en ansträning för hjärnan att göra allt detta när man inte är van.

 

Mestadels av tiden till hästryggen spenderade jag i skogen, där jag trivs som bäst. Men red Copiar på banan och det är det jävligaste vad pigg han är. Skrittarbetade jätte mycket, lite travarbete och några varv i galopp. Men galoppen är inget jag är stolt över, han är så laddad och taggad att bakbenen var inte är många millisekunder i backen. Han lättade bak i nästan varje steg, så nu längtar jag som tusan till att man kan rida som vanligt igen. I lördags blev det barbacka ridning, mys mys mys! Hade jag bara haft balans och en trygg häst så hade jag ridit barbacka jämt. Kirostro är riktigt behaglig att rida utan sadel, trots att han är ganska liten och benig. Alexandra däremot är en korsning mellan ardenner och nordsvensk så hon har en riktigt go barbacka rygg, det är som att sitta i en fotöjl. Så naturligtvis blev det ridning utan sadel idag med. Dock misstänker jag att träningsvärken kommer infinna sig imorgon, för det är värre för ljumskarna att sitta på en sån bred häst än en benig. Men det är lätt värt lite träningsvärk när man kan vara ute och rida i strålande sol och snö.

 

Vackra Alexandra

 

Och söta Kirostro

Foton tagna av min syster.

Termometern har sagt -10 hela dagen. Lagom motiverat att åka till stallet, men jag och syster kom iväg och det vaar riktigt mysigt. Solen låg på och helt vindstilla var det så alla minusgrader kändes inte så farligt. Det snöade en del i morse med så det glittrade sådär fint i solen. Vintern känns helt okej om det är så fint väder. Hästarna var vädigt på tå idag, antagligen på grund av kylan. Men ut kom vi, tog en runda i skoge och på några ställe låg det så pass mycket snö så att vi kunde trava och ta en liten galopp.

Både Copiar och Challe laddade järnet i sista backen och jag hörde att Em fick bråka lite med Challe, så jag saktade in Copiar ganska rejält vilket resulterar i att han tjurar sönder på mig och bockar. Han ville ju så gärna fortsätta galloppera och busa, men resultatet blir att Sandra far som en vante, men som tur är slog jag mig inte så illa. Ont i en arm, en smäll över näsan och huvudet hamnade på en rot... Så nu blir det hjälm byte så fort jag hinner. Den jag har nu har varit med i en avtrillning för mycket känner jag. Underbara Copiar sprang iväg ett par meter, men kom tillbaka lika snabbt så då slapp jag jaga honom iallafall. Alltid en tröst. Slängde mig upp lite vigt (eller inte, hästen är 182 cm hög och jag var iförd full vinter mundering). Vi tog en sista trav bara för att känna så att de inte var för över pigga igen, men båda hästarna gick jätte lugnt och fint. När vi kom tillbaka till stallet passade vi på att vara lite på banan och jobba dom i skritt. Copiar gick som en klocka, gjorde klockrena skänkelvikningar och sökte sig neråt på ett väldigt bra sätt.

Så nu blir det till att tycka synd om sig själv resten av kvällen, nebäddad under massa filtar och katten i knät.

Det sista har det varit mycket stalltid, haft Copiar som vanligt och även hjälpt Annika med Kirostro lite i helgen och nu i början av veckan. Kirostro var väldigt orolig och steppade runt en del idag, och det blev inte bättre när sadelgjorden skulle spännas och ännu värre blev det när jag skulle sitta upp. Han ville inte alls stå still, men efter några försök så kom jag upp iallfall. Var lite lagom uppretad måste jag erkänna, för så strulig brukar han inte vara. Red ner för stallbacken och funderade på vad det är man tycker är kul med hästar (jo, jag var bitter och frös!). Och ett par minuter senare kom jag på mig själv med att sitta och le, så uppenbart är hästar det bästa man kan hålla på med. Hur uppretad eller irriterad man än är så sitter man och ler efter bara en stund. En helt fantastisk känsla! Och det bästa är att man inte ens behöver rida, det räcker med att komma upp till stallet. Man träffar lite fok, kliar på en häst, borstar lite, terapi mockar en box eller två och bara njuter av att vara nära de bästa djur som finns.

Vi var ute och skrittade en rejäl sväng i skogen, så surt att det är så hårt. Är riktigt less på att inte kunna göra någor mer än detta skrittade. Det blir samma runda eller bara vägen upp och ner, för resten av skogen är så knagglig så det är kört att ens försöka rida där. Antingen så får det komma minst en dm snö, eller så kan det bli varmt nu. Men tyvärr har jag känslan av att mina önskningar inte kommer att inträffa.



Söta Kirostro som var väldigt nyfiken på kameran.

Markarbetade med finaste Copiar idag. Kände så fort jag kom till stallet att det var en bra dag, så jag slängde på dressyrsadeln, längde lädrerna, på med ridstövlarna och sporrarna. Nu skulle det arbetas på allvar! I vanliga fall brukar det vara hoppsadel, ridskor, plojridning i skogen men pga stormen så fick det blir banan idag.

Red fram på vägen i skritt och trav på lång tygel, sen blev det markarbete på banan. Gjorde mycket övergångar mellan skritt och trav, jobbade mycket på volter och seprentiner för att verkligen få igenom honom ordentligt. Det är mycket häst att rida, så uppvärmningen tar en himla tid och är rätt så kämpig måste jag säga. Han har tappat lite kondis det sista, har varit svår ridet i med det dåliga vädret det sista. Men han jobbade på bra, varierade mycket i formen. Red både i rund och lång form för att sedan aktivera lite till och få upp formen. Han gick så bra! Lyssnade på alla hjälper, och framför allt så lyssnar han bara bättre och bättre på min sits.

Drog på med galopparbete, och det brukar vara våran värsta sida. Ofta blir han väldigt lång och springig för att jag inte orkar hålla ihop honom, men som sagt. Idag var en bra dag och jag orkade hålla ihop honom och hålla ett jämnt och bra tempo. Gjorde mycket tempoväxlingar även i galoppen, skritt-galopp, galopp-halt, trav-galopp och så höll jag på. Han behöll den fina formen genom alla avsaktningar och igångsättningar! Så det sista samlade jag ihop honom ordentligt vid ena långsidan och då tjurade han ihop och bockade lite. Då tjurade jag till och red igenom det väldigt bestämt så vid hörnpassagen var han enormt vacker! Så till långsidan släppte jag lite på tygel och ställde mig i fältsits och då fick jag verkligen känna på hur stort steg han har! Fantastiska häst! Bild från förra våren.

Förmiddagen var en pina, huvudvärk som aldrig förr. Hela jorden snurrade och det svartnade för ögonen trots att jag satt ner. Det blev inte bättre av att dagens föreläsning var den sista inför julen och motivationen var inte på topp. Överlevde förmiddagen och fick tag i fina Hanna som bjöd på lunch, i fyra (!) timmar. Borde egentligen åkt till stallet, men huvudvärken och gott sällskap fick mig att skjuta på det fram till halv sju på kvällen. Me jag kom ju iallfall iväg, och det räckte för mig.

Väl i stallet la jag ner allt vad ridning hette, trodde jag. Blev medtalad till att skritta ut en lite sväng. Den svängen blev på  1.5 timme, och vad bra det var för mig! Trevligt sällskap, fantastisk häst, vacker natur och lagom kallt och friskt. Och älskade underbara fina Copiar, han var så kelen och go idag. Han var nog knähund i sitt tidigare liv skulle jag tro. Stog och kliade honom i pannan och så fort jag slutade så tryckte han ner sitt stora huvud i famnen på mig igen.