Sandra Birgithe

Det är otroligt vad mycket ångest det kan rymmas i en liten kropp. Jag rensade mitt förråd idag och hittade gamla dagböcker som jag bläddrade i under kvällen. Det var ingen kul läsning. Det var smärtsamt. Och att det började så fruktansvärt tidigt, det har jag förträngt. På ett par ställen har jag till och med skrivit om hur illa min kropp såg ut de gångerna jag åkte på stryk. På andra ställen står det om mina ätstörningar och allt som allt så handlar det om ångest. Ångest som på nått sätt fick plats i min kropp, och i nuläget är jag helt oförstående till hur den fick plats.

Nu sitter jag med denna gamla skit i mina händer och funderar på om jag vill ha kvar det, eller om jag borde kasta dom. Jag är väldigt delad, för dom är ju en del av mig. Sen att den delen är något jag helst vill glömma skapar ju problem...

Jag har nu bott ensam i två år. Två år som jag trodde skulle blir en mardröm. Två år som har blivit helt fantastiska. Missförstå mig rätt nu, jag och fd sambon hade det bra tillsammans, men när han flyttade trodde jag verkligen att mitt liv skulle gå under. Dels saknade jag honom så att hjärtat värkte, och dels var jag livrädd för den praktiska biten. Jag klarade ingenting själv när vi bodde ihop, det var karln som skötte allt tekniskt. Så betala räkningar, byta lampor och skruva upp hyllor var inte my kind of thé så att säga. Allt detta och lite till har jag fixat själv sen dess. Jag har helt enkelt varit tvungen. Och det har jag gjort. Jag har gjort mer än vad jag någonsin trodde var möjligt, jag skruvar bil, jag sätter ihop möbler, renoverar kök, sköter trädgården, rensar vattenlås m.m. Nu skiter jag i jantelagen och står för att jag är jävligt bra!

Idag är Sandra lycklig för ikväll ska hon daaaannnnsssaaaa hela natten lång!

Idag har jag hopptränat för första gången på evigheter! Var ju över en månad sen jag hoppade överhuvudtaget i med att en hälta kom ivägen. Men nu är vi på banan igen min kärlek och jag! Och vi båda är lika glada för det, han var riktig taggad och busade efter hindrerna och jag flinade med hela ansiktet. Lycka!

Katten verkar äntligen fattat att han inte får klösa i soffan, SEGER! Det har varit en liten kamp, för han har gått och spanat på soffan och sträckt sig mot den men så gott som varje gång har det räckt med att jag blängde på honom så tog han ner tassarna och gick iväg. Dock kommer jag fortsätta täcka den när jag sover eller är hemma, för att vara på den säkra sidan.

Dock har han som vanligt tagit över totalt. Sandra sitter i soffdelen och katten har tagit över divanen. Konstigt att ett så litet djur kan ta så mycket plats. Men det är han värd, så länge han inte klöser i den.

Jag har under de sista dagarna varit lite låg och nedstämd. Funderingarna kring varför har varit många, i med att jag har ett grymt bra liv som jag älskar mer än någonsin. Men idag uppenbarade sig anledningen till mina stressutslag, min dåliga sömn och mitt låga humör. Jag har skolångest deluxe. På tisdag börjar verkligheten igen, och jag vill verkligen inte tillbaka. Varje gång jag tänker på skolan, åker förbi den eller på annat sätt blir påmind känner jag hur olusten sprider sig i magen. Men nu är det bara 9.5 månader kvar, och tro mig, jag räknar ner!

Bilden har ingenting med detta att göra, men jag behöver bli påmind om det goda i livet.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/521060/images/2012/dscf0770_50393d3be087c31931005710_thumb.jpg

Så, efter att ha levt med halvdan inredning sen jag blev singel har jag äntligen bestämt mig för att göra slag i saken och börja byta ut mina möbler. Innan har jag resonerat att det är dumt att köpa nytt, för nästa gång man flyttar så kanske möblerna inte passar and so on. Men nu skiter jag i det. Jag har bott här i fyra år snart, och har trivts hela tiden men nu ska jag trivas ännu mer!

Den nya tv-bänken kom igår och det blev galet bra, den nya soffan kommer om någon vecka vilket kommer bli galet bra! Köket ska bli klart i år, jag ska bara hitta motivationen igen till att måla. Sen finns det en halv miljon saker till jag vill göra och köpa, men det får jag ta tids nog. Men nu är förändringgens tid inne även om det inte är mycket som händer.

Det är lite svårt att fatta att sista passet på jobbet är gjort. En del av mig saknar det hur mycket som helst och den andra delen är så tacksam för att det tog slut. Sista veckan på jobbet var rörig och svår att få grepp om. Det var lite för mycket som hände på samma gång tyvärr. Men jag har skrivit upp mig som timvik till hösten och förhoppningsvis får jag komma in och jobba extra.

Just nu avnjuter jag dag två av min semester som änsålänge har bestått av trädgårdsskötsel och storstädning av lilla huset. Början kunde varit bättre tänker du då. Men icke, det är sjukt skönt att ha dom tråkiga bitarna avklarade så att man kan njuta mer av att vara ledig. Annars gnager det i huvudet om vad man inte har hunnit med eller vad man har struntat i att göra.

Att trädgården fick sig ett ansiktslyft är helt och hållet mammas och pappas förtjänst. Helst ville jag slänga mig i soffan i lördags när jag kom hem från jobbet, men icke. Och tur var det att de stod på sig, dels blev eländet gjort och framför allt så fick jag hjälp! Storstädningen berodde enbart på att jag fick över lite kompisar på söndageftermiddagen för en fika. För min del är det så jag måste göra för att städa, bjuda in folk på fest, fika, filmkällar eller vad som. Bara jag vet att någon ska in i mitt annars mycket ostrukturerade hem, så blir det faktiskt mer strukturerat.

Till denna veckas fika bakade jag en marmorerad citroncheesecake med hallonspegel och chokladbotten. Rysligt god måste jag säga!

Nu har jag landat hemma i soffan efter 48 timmar på jobbet. Det känns lite märkligt att packa en resväska för att åka och jobba, men med så långa pass och att man inte vet vad vädret blir gör att man glatt får packa. Jobbet har gått bra, och det har varit lugnt och skönt. Och konstigt nog var det inte ens jobbigt när jag vaknade på söndag morgonen efter att ha jobbat 24 timmar, och hade 24 timmar kvar. Är man bara ordentligt inställd på vad som ska hända går allt bra. Hjärnans kraft är märklig.

I övrigt knallar livet knapt på då jag jobbar över 70 timmar i veckan som läget är. Men jag försöker hänga i, så för tillfället har jag börjat måla mitt kök igen, jag har både Copiar och Kirostro så ofta jag kan och jag dansar i den tid jag har mån.

Till mig själv, idag fyller jag nämligen 22 år. Ett år närmare pensionen ;)
För precis ett år sen satt jag i en bil på väg hem från ett underbart midsommar firande i Leksand. Dagen bestod av att jag körde närmare 50 mil och åt middag på McDonalds.

I år såg födelsedan ut som följer, jag var i stallet på förmiddagen. Copiar hade nog märkt att jag fyllde år, för han var otroligt lugn och foglig. Detta resulterar i att Sandra är väldigt nöjd! Hemma igen blev det till att städa järnet, för under kvällen bjöds det på fika i det Waerländska hemmet. Vänner och familj i en enda röra, men trevligt var det. Dock fikade de väldigt dåligt så nu har jag massa muffins, chokladbllar och tryffelkaka över. Jag misstänker att jag ställer upp det mesta i stallet imorgon.

I övrigt så knallar livet på, äter för mycket och tränar för lite. Men det känns förlåtet, för sommaren är ju trots allt sommar. Planen framåt är jobb, jobb och jobb. Men jag ska trycka in en resa till Öland (dansbandsveckan) och en resa til Götet. Liseberg, shopping och dans på polketten står på schemat.

Imorgon går jag på mitt riktiga schema så att säga. Innan har jag gjort två brevidpass så lite varm i kläderna är jag, men det känns fortfarande väldigt främmande att jag ska jobba själv. Som tur är så går vi dubbelbemanning under förmiddagarna första delen av sommaren och det känns jätte skönt! Då har jag någon att fråga om jag behöver.

Men än så länge känns allt jätte bra, bra kollegor på enheterna, trevliga ungdomar och bra klimat. Framförallt så har jag blivit väldigt väl mottagen av kollegorna och brevidpassen har gått kalas.

Så nu är det fullt ös ett tag framöver =)

Ja, det tar verkligen tid mellan mina besök här men än en gång har jag bestämt mig för att bloggen får stanna.

Vad som händer i mitt liv just nu är att jag börjar på mitt nya jobb imorgon. Jag är väldigt delad inför detta, dels känns det jätte roligt för jag har fått det jobbet jag ville så det är lite av ett drömjobb. Jag fick jobbet som ungdomsbehandlare! Men samtidigt är det så jäkla skrämmande att börja med något helt nytt. Jag är rädd för att gör fel (som alltid) och i detta jobbet är det mycket som vilar på mina axlar. Men så kommer det att vara för evigt i med att man läser till det man gör. Så imorgon kväll kommer jag antagligen vara sjut trött och ha huvudet helt fullproppat med information.

I sommar ska jag jobba på två enheter, och imorgon ska till enheten som jag inte vet någonting alls om. Den andra enheten vet jag iallafall vad ungdomarna heter, vilket kön dom har och hur gamla dom är. Jag har även träffat en av mina kollegor. Det är inte mycket, men mer än ingenting. Så imorgon ska det bli spännande och möta dels ungdomen/ungdomarna och mina kollegor.

I övrigt snurrar mitt liv på som vanligt, skolan slutade i fredags med ett til det närmsta missöde. Jag hade tentainlämning kl 23.59 och kl 23 dör mitt internet. Ingen bra kombination! Men slutet gott allting gott, jag åkte hem till en klasskompis och skickade in det hos henne. Fastnade även med en kopp thé och kom i säng framåt morgonen.

Träningen har gått sådär, jag åkte på en bihålsinflammation som vanligt. Och den har även gjort att dansen och ridningen har stått lite stilla. Men nu i helgen kom jag igång med både träning, ridningen och dansen vilket kändes i kroppen, hej träningsvärk! Men det är gött att komma igång igen, verdagen blir lite mer hel om den är "som vanligt".