Sandra Birgithe

Det är otroligt vad mycket ångest det kan rymmas i en liten kropp. Jag rensade mitt förråd idag och hittade gamla dagböcker som jag bläddrade i under kvällen. Det var ingen kul läsning. Det var smärtsamt. Och att det började så fruktansvärt tidigt, det har jag förträngt. På ett par ställen har jag till och med skrivit om hur illa min kropp såg ut de gångerna jag åkte på stryk. På andra ställen står det om mina ätstörningar och allt som allt så handlar det om ångest. Ångest som på nått sätt fick plats i min kropp, och i nuläget är jag helt oförstående till hur den fick plats.

Nu sitter jag med denna gamla skit i mina händer och funderar på om jag vill ha kvar det, eller om jag borde kasta dom. Jag är väldigt delad, för dom är ju en del av mig. Sen att den delen är något jag helst vill glömma skapar ju problem...