Man kan inte göra annat än älska sjukhus....
Fick iallafall lite nya salvor som ska dämpa utslagen tillfälligt så att jag kan få se lite normal ut. Men som vanligt i mitt liv ska det krångla, läkaren glömde skicka recepten så när jag kom till apoteket fanns det inte...Gick tillbaka till mottagningen och skulle påminna läkaren med som var i telefon så en receptionist skulle påminna henne. Åkte sedan vidare för att handla mat och gick till närmsta apotek som i sin tur inte hade salvorna hemma...Perfekt.
Eftermiddagen spenderades i stallet med älskade Copiar och syster-yster. Red runt dammen ett varv och upptäckte att vi kunde göra annat än att bara skritta. Lycka! Efter veckor av endast skrittande på hala vägar var detta en sensation. Så vi tog ett varv till med mycket samlad trav och galopp vilket resulterade i trötta och svettiga (!) hästar. Tillbaka i stallet blev det massa gos trots sin storlek är han som en bebis lille Copiar. Han kan stå och gosa och kramas i timmar den hästen. Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna så mycket för någonting som inte är ditt eget, men jisses vad jag älskar denna häst!
Tisdag
Dagen har spenderats med städning, städning och åter städning. Det har verkligen tagit alla mina krafter att jobba så hemmet har tyvärr fått förfalla. Men nu ser det betydligt bättre ut än på länge. Är bara lite kartonger och en gammal mikro som ska till sortergården. Sen ser det nästan ut som det ska här hemma. Tanken är dock att jag ska måla om några hyllor i sommar men det får bli ett senare projekt. Jag är även i behov av ett matbord med stolar så det ska inhandlas så fort jag hittar något som jag verkligen vill ha och som jag har råd med.
Jag har också nu under städandet kommit fram till att jag bor alldeles för stort för mitt eget bästa, det är nått helt jävligt vad plats jag har att lägga saker på. Trots detta tänker jag aldrig lämna min lägenhet. Jag älskar att se min lilla kökslampa när jag kommer hem från jobbet och jag känner mig lugn och trygg när jag är hemma. Min alldeles egna fristad.
2011
Knappt 10 inlägg och så gott som inga läsare under 2010. Vad tusan sitter jag här för? Jag ska älta detta under kvällen är tanken.
2010 innebar en del förändringar i mitt liv. Några positiva och några negativa och några som var en blandning. Den största är att jag numer bor själv, jag och Jonas är fortfarande otroligt goda vänner men en närmare relation har vi inte längre. Det är en värdelös förändring i mitt liv, men mot all förmodan så går mitt liv vidare.
En annan stor förändring är att jag har ett uppehåll från skolan. Efter tre missade kurser var det dags att göra något åt det. Så sen den 20 december har jag studieuppehåll på obestämd framtid. Ett mycket svårt beslut att ta, jag förlänger mina år som outbildad och om jag börjar läsa igen är det klassbyte som gäller. Men denna förändring har dock fört med sig att jag nästan är ikapp med tentorna och att jag har blivit en mer harmonisk människa.
Så istället för att tillbringa mina dagar på skolan jobbar jag 80 procent som personlig assistent fram till den sista mars. Efter det datumet vet jag inte vad jag gör vilket är en skrämmande tanke då jag vill ha koll och veta. Men det är ett problem som kommer lösa sig, innerst inne så vet jag det.
