Man kan inte göra annat än älska sjukhus....
Ännu en förmiddag har spenderats på Ryhov för att utvärdera pricktestet på min rygg. Det visade sig att jag är jätte allergisk mot nickel, ingen nyhet dock och mot lanolin, en nyhet. Så nu ska alla öronhängen och andra smycken bort. Någon som har tips på udda ställen där nickel finns? Sjuksköterskan påpekade att det finns nickel i mascara och lanolin i ögonskugga så nu är det slutsminkat med om jag kan hålla mig borta från det. Glasögonen ska också bort om optikern inte kan hitta en annan lösning. Jag hoppas på en lösning för jag älskar mina glasögon och vill inte byta bort dom. Trots alla prickar på ryggen, som har retat mig halvägs till vansinne på grund av att dom kliade, hittades ingen lösning på mina eksem runt munnen. Så om cirka en månad ska jag genomgå ett till pricktest på ryggen fast med nya ämnen och förhoppningsvis blir det ordning med det med.
Fick iallafall lite nya salvor som ska dämpa utslagen tillfälligt så att jag kan få se lite normal ut. Men som vanligt i mitt liv ska det krångla, läkaren glömde skicka recepten så när jag kom till apoteket fanns det inte...Gick tillbaka till mottagningen och skulle påminna läkaren med som var i telefon så en receptionist skulle påminna henne. Åkte sedan vidare för att handla mat och gick till närmsta apotek som i sin tur inte hade salvorna hemma...Perfekt.
Eftermiddagen spenderades i stallet med älskade Copiar och syster-yster. Red runt dammen ett varv och upptäckte att vi kunde göra annat än att bara skritta. Lycka! Efter veckor av endast skrittande på hala vägar var detta en sensation. Så vi tog ett varv till med mycket samlad trav och galopp vilket resulterade i trötta och svettiga (!) hästar. Tillbaka i stallet blev det massa gos trots sin storlek är han som en bebis lille Copiar. Han kan stå och gosa och kramas i timmar den hästen. Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna så mycket för någonting som inte är ditt eget, men jisses vad jag älskar denna häst!
Fick iallafall lite nya salvor som ska dämpa utslagen tillfälligt så att jag kan få se lite normal ut. Men som vanligt i mitt liv ska det krångla, läkaren glömde skicka recepten så när jag kom till apoteket fanns det inte...Gick tillbaka till mottagningen och skulle påminna läkaren med som var i telefon så en receptionist skulle påminna henne. Åkte sedan vidare för att handla mat och gick till närmsta apotek som i sin tur inte hade salvorna hemma...Perfekt.
Eftermiddagen spenderades i stallet med älskade Copiar och syster-yster. Red runt dammen ett varv och upptäckte att vi kunde göra annat än att bara skritta. Lycka! Efter veckor av endast skrittande på hala vägar var detta en sensation. Så vi tog ett varv till med mycket samlad trav och galopp vilket resulterade i trötta och svettiga (!) hästar. Tillbaka i stallet blev det massa gos trots sin storlek är han som en bebis lille Copiar. Han kan stå och gosa och kramas i timmar den hästen. Jag trodde aldrig att man skulle kunna känna så mycket för någonting som inte är ditt eget, men jisses vad jag älskar denna häst!
Kommentarer
Trackback