Sandra Birgithe

Jag har under de sista dagarna varit lite låg och nedstämd. Funderingarna kring varför har varit många, i med att jag har ett grymt bra liv som jag älskar mer än någonsin. Men idag uppenbarade sig anledningen till mina stressutslag, min dåliga sömn och mitt låga humör. Jag har skolångest deluxe. På tisdag börjar verkligheten igen, och jag vill verkligen inte tillbaka. Varje gång jag tänker på skolan, åker förbi den eller på annat sätt blir påmind känner jag hur olusten sprider sig i magen. Men nu är det bara 9.5 månader kvar, och tro mig, jag räknar ner!

Bilden har ingenting med detta att göra, men jag behöver bli påmind om det goda i livet.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-2/521060/images/2012/dscf0770_50393d3be087c31931005710_thumb.jpg

Så, efter att ha levt med halvdan inredning sen jag blev singel har jag äntligen bestämt mig för att göra slag i saken och börja byta ut mina möbler. Innan har jag resonerat att det är dumt att köpa nytt, för nästa gång man flyttar så kanske möblerna inte passar and so on. Men nu skiter jag i det. Jag har bott här i fyra år snart, och har trivts hela tiden men nu ska jag trivas ännu mer!

Den nya tv-bänken kom igår och det blev galet bra, den nya soffan kommer om någon vecka vilket kommer bli galet bra! Köket ska bli klart i år, jag ska bara hitta motivationen igen till att måla. Sen finns det en halv miljon saker till jag vill göra och köpa, men det får jag ta tids nog. Men nu är förändringgens tid inne även om det inte är mycket som händer.

Vilken kväll, Sandra är danshög fortfarande!

Jag var inte ett dugg taggad när jag åkte till Fröjden i onsdags, kände att benen hade fått nog med dans efter min helt sjukt grymma kväll i Alingsås. Men till Fröjden kom jag, efter lite bök. Det var fotboll samma kväll, så en parkeringsplats i parken kunde jag drömma om med efter en tur på Bäckalyckan så fick liten röd plats. Denna gång memorerade jag gatan och bilens placering med noggrannhet. Lyckades ju slarva bort bilen senast jag parkerade där...
Fint folk kommer sent säger man, och för en gångs skull var jag inte fin! Jag var i tid, och dansade första. Helt opepp som sagt men efter ett varv på golvet var jag fast igen. Lycka!

Dansade alla till paus, och dansade pausen med tro det eller ej. Harald hittade mig på golvet och jag kunde inte säga nej. Jag som hatar detta fenomen då jag känner mig uttittat och är livrädd för att klanta till det. Tillråga på allt var det jag som förde. Men det gick helt smärtfritt, inte klantigheter från min sida och i perioder lyckades jag till och  med glömma faktumet att vi var de enda som dansade. Däremot så funderar jag på om det syns att vi hade bytt roller så att säga? I foxxen är det ju egentligen bara händernas placering som avslöjar vem som dansar vad. Men i övrigt kan det inte vara mycket skillnad...I vilket fall så sitter förandet bättre och bättre! Nu fixar jag snurrar åt båda håll, både enkla och dubbla och nu kan jag även spinna åt ena hållet. Sandra är stolt över sig själv.



Jag och finaste Harald, och här har jag inte en aning om vem som för...Såg att min teori ovanför sket sig. Vi har ju likadan placering av armarna..men men. (lånat bilden från jsdk.se)

Efter paus gick dansandet också bra, men på grund av värmen och trötta ben passade jag på att vila en del men det gjorde mig absolut ingenting för det fanns så många trevliga människor att prata med. Tjötade lite förarteknik med Harald, och förhoppningsvis blir det en avancerad foxkurs för mig i höst.
Stod även och lyssnade en del, och Casanovas var toppen som vanligt! Dock inte lika skojfriska som vanligt, typ Casanovas light. Det var ju samma med Sannex i helgen, så vi skyller på semestertiderna ;)

Ojojoj, vilken kväll!!!!

Här på bloggen har det inte varit så mycet dans det sista (förutom Öland) men nu kommer det en liten update även på den fronten. Jag hade en så fantastisk kväll igår, den bästa på evigheter måste jag säga! Lyckades vara på golvet hela kvällen och fick inga "bottennapp" som jag gärna får på ställen där jag inte är så ofta. Sannex var toppen, dom hade skippat mycket av snacken mellan låtarna vilket jag tyckte var väldigt bra. Det sista har det varit lite väl mycket prat nämligen. Golvet var som vanligt jätte bra, dock var det var trångt, varmt och svettigt men helt underbart.

Kvällen var super ända fram till sista dansen, då jag trillade av golvet och hittade inte en karl att dansa med. Alla var bokade eller hade slutat dansa för kvällen. Och sitta sista dansen är bland det värsta man kan göra, för dom brukar vara sjukt mysiga eller helt hysteriskt roliga beroende på vilka låtar som spelas. Men som en blixt från klar himmel så var Johan ledig och Sandra blev överlycklig! Snällare och goare människa finns inte, och att han är en duktig dansare gör ju situationen helt awesome. Vi dansade den bästa och mest underbara sista dansen jag någonsin har dansat. Och han upplevde precis samma sak, vi båda var i världens dansrus och svävade på moln bägge två den hemresan.

Och nu känner ytterligare ett band igen en, men denna gången skiter jag i vilket! Pratade lite med trummisen innan jag åkte hem och han är verkligen toppen trevlig, så nu får man nog ta sig lite tid framöver och hälsa lite ibland.


Rockabilly Sandra kvällen till ära med en jätte duktig dansare, som dessutom har lovat mig flera på onsdag när det är dans till Casanovas.


Bild lånad från http://www.pixbox.se/usr_show_id207303_page0_order1.html

Det är lite svårt att fatta att sista passet på jobbet är gjort. En del av mig saknar det hur mycket som helst och den andra delen är så tacksam för att det tog slut. Sista veckan på jobbet var rörig och svår att få grepp om. Det var lite för mycket som hände på samma gång tyvärr. Men jag har skrivit upp mig som timvik till hösten och förhoppningsvis får jag komma in och jobba extra.

Just nu avnjuter jag dag två av min semester som änsålänge har bestått av trädgårdsskötsel och storstädning av lilla huset. Början kunde varit bättre tänker du då. Men icke, det är sjukt skönt att ha dom tråkiga bitarna avklarade så att man kan njuta mer av att vara ledig. Annars gnager det i huvudet om vad man inte har hunnit med eller vad man har struntat i att göra.

Att trädgården fick sig ett ansiktslyft är helt och hållet mammas och pappas förtjänst. Helst ville jag slänga mig i soffan i lördags när jag kom hem från jobbet, men icke. Och tur var det att de stod på sig, dels blev eländet gjort och framför allt så fick jag hjälp! Storstädningen berodde enbart på att jag fick över lite kompisar på söndageftermiddagen för en fika. För min del är det så jag måste göra för att städa, bjuda in folk på fest, fika, filmkällar eller vad som. Bara jag vet att någon ska in i mitt annars mycket ostrukturerade hem, så blir det faktiskt mer strukturerat.

Till denna veckas fika bakade jag en marmorerad citroncheesecake med hallonspegel och chokladbotten. Rysligt god måste jag säga!