Att se snö på nära håll
Termometern har sagt -10 hela dagen. Lagom motiverat att åka till stallet, men jag och syster kom iväg och det vaar riktigt mysigt. Solen låg på och helt vindstilla var det så alla minusgrader kändes inte så farligt. Det snöade en del i morse med så det glittrade sådär fint i solen. Vintern känns helt okej om det är så fint väder. Hästarna var vädigt på tå idag, antagligen på grund av kylan. Men ut kom vi, tog en runda i skoge och på några ställe låg det så pass mycket snö så att vi kunde trava och ta en liten galopp.
Både Copiar och Challe laddade järnet i sista backen och jag hörde att Em fick bråka lite med Challe, så jag saktade in Copiar ganska rejält vilket resulterar i att han tjurar sönder på mig och bockar. Han ville ju så gärna fortsätta galloppera och busa, men resultatet blir att Sandra far som en vante, men som tur är slog jag mig inte så illa. Ont i en arm, en smäll över näsan och huvudet hamnade på en rot... Så nu blir det hjälm byte så fort jag hinner. Den jag har nu har varit med i en avtrillning för mycket känner jag. Underbara Copiar sprang iväg ett par meter, men kom tillbaka lika snabbt så då slapp jag jaga honom iallafall. Alltid en tröst. Slängde mig upp lite vigt (eller inte, hästen är 182 cm hög och jag var iförd full vinter mundering). Vi tog en sista trav bara för att känna så att de inte var för över pigga igen, men båda hästarna gick jätte lugnt och fint. När vi kom tillbaka till stallet passade vi på att vara lite på banan och jobba dom i skritt. Copiar gick som en klocka, gjorde klockrena skänkelvikningar och sökte sig neråt på ett väldigt bra sätt.
Så nu blir det till att tycka synd om sig själv resten av kvällen, nebäddad under massa filtar och katten i knät.
Både Copiar och Challe laddade järnet i sista backen och jag hörde att Em fick bråka lite med Challe, så jag saktade in Copiar ganska rejält vilket resulterar i att han tjurar sönder på mig och bockar. Han ville ju så gärna fortsätta galloppera och busa, men resultatet blir att Sandra far som en vante, men som tur är slog jag mig inte så illa. Ont i en arm, en smäll över näsan och huvudet hamnade på en rot... Så nu blir det hjälm byte så fort jag hinner. Den jag har nu har varit med i en avtrillning för mycket känner jag. Underbara Copiar sprang iväg ett par meter, men kom tillbaka lika snabbt så då slapp jag jaga honom iallafall. Alltid en tröst. Slängde mig upp lite vigt (eller inte, hästen är 182 cm hög och jag var iförd full vinter mundering). Vi tog en sista trav bara för att känna så att de inte var för över pigga igen, men båda hästarna gick jätte lugnt och fint. När vi kom tillbaka till stallet passade vi på att vara lite på banan och jobba dom i skritt. Copiar gick som en klocka, gjorde klockrena skänkelvikningar och sökte sig neråt på ett väldigt bra sätt.
Så nu blir det till att tycka synd om sig själv resten av kvällen, nebäddad under massa filtar och katten i knät.
Kommentarer
Trackback
