Sandra Birgithe

Som rubriken lyder så har ridbanan äntligen tinat! Så för första gången på evigheter kunde man rida någorlunda ordentligt. Tyvärr har jag sjuk träningsvärk efter två dagars ridande utan sadel på en smal häst. Så bara att byta sittben var jobbigt och gjorde ont, så allt travjobb fick bli under lättridning. Till att börja med var Copiar lika medgörlig som en pinnhäst. Stel och helt skänkeldöd och brydde sig inte om mig för fem öre. Så jag red bara igenom honom lite snabbt, men när jag hade galopperat en vända så taggade han till jätte bra. Började lyssna på mig, så jobbade mycket med övergångar och alla satt! Men i galoppen var han lite jobbig, jag vet inte om han är pigg och glad eller om han tjurade på mig, men ett par gånger brallade han riktigt rejält. Dock fick jag snabbt ihop honom igen och han skötte sig exemplasikt efter det. Så jag är jätte nöjd med honom! Sista varven i traven var helt fantastiska, han höll ett jämnt och bra tempo, bar sig själv jätte bra och var inte det minsta framtung. Så nu väntar jag bara på att skogen ska tina upp med, trivs bättre där än på banan. Men valet mellan en isig stig eller en fin ridbana var enkelt.



En pigg och glad Copiar :)