Sandra Birgithe

Det sista har det varit mycket stalltid, haft Copiar som vanligt och även hjälpt Annika med Kirostro lite i helgen och nu i början av veckan. Kirostro var väldigt orolig och steppade runt en del idag, och det blev inte bättre när sadelgjorden skulle spännas och ännu värre blev det när jag skulle sitta upp. Han ville inte alls stå still, men efter några försök så kom jag upp iallfall. Var lite lagom uppretad måste jag erkänna, för så strulig brukar han inte vara. Red ner för stallbacken och funderade på vad det är man tycker är kul med hästar (jo, jag var bitter och frös!). Och ett par minuter senare kom jag på mig själv med att sitta och le, så uppenbart är hästar det bästa man kan hålla på med. Hur uppretad eller irriterad man än är så sitter man och ler efter bara en stund. En helt fantastisk känsla! Och det bästa är att man inte ens behöver rida, det räcker med att komma upp till stallet. Man träffar lite fok, kliar på en häst, borstar lite, terapi mockar en box eller två och bara njuter av att vara nära de bästa djur som finns.

Vi var ute och skrittade en rejäl sväng i skogen, så surt att det är så hårt. Är riktigt less på att inte kunna göra någor mer än detta skrittade. Det blir samma runda eller bara vägen upp och ner, för resten av skogen är så knagglig så det är kört att ens försöka rida där. Antingen så får det komma minst en dm snö, eller så kan det bli varmt nu. Men tyvärr har jag känslan av att mina önskningar inte kommer att inträffa.



Söta Kirostro som var väldigt nyfiken på kameran.