Sandra Birgithe

Nu mer är mina dagar sjukt lång, klockan ringer efter 6 och jag klliver innanför dörren efter 18 på eftermiddagarna. Jag är inte så trött, men jag får ingenting gjort när jag är hemma. Känner mig lite som en zombie typ, inte trött men min hjärna kopplar inte de simplaste saker. Exempelvis så har hemmet förfallit helt och hållet. Jag orkar inte ta mig för att varken diska, tvätta eller städa. Så nått regelbundet dagjobb är nog inte min grej riktigt även om jag älskar AME.

Apropå AME så märker jag mer och mer att jag börjar tänka som en socionom, jag ser hur människor beter sig och eventuella anledningar till beteendet. Det är väldigt skönt att vara så uppmärksam på människorna i sin omgivning, för då slipper man känna sig olustig när man fastnar i diskussioner om hur folk har betett sig. Jag vet precis vad mina kolleger pratar om, för jag har också sett det. 

I övrigt så har CSN problematiken kommit närmare en lösning, och jag kommer antagligen inte behöva betala tillbaka lika mycket som jag först räknade till. Förhoppningsvis så har jag hittat ett sätt att dela upp mina inkomster utan att behöva redovisa dom månad för månad. Så håll tummarna för att min lösning fungerar! Även jobb sidan verkar gå mot en lösning, jag har varit på två intervjuer och igår fick jag reda på att jag även har fått det andra jobbet. Så nu är det kluriga att jag måste tacka nej till ett av dom, och tyvärr gillar jag båda jobben. Men utan att vara katig så måste jag erkänna att det känns otroligt gött att blivit godkänd på två ställen, varav det ena skulle jag inte ens få söka egentligen. De har en gräns på 25-år för personalen, men jag gjorde en chansning och skickade in mina papper och uppenbarligen har jag gjort nått rätt!