Sandra Birgithe

Jag har nu bott ensam i två år. Två år som jag trodde skulle blir en mardröm. Två år som har blivit helt fantastiska. Missförstå mig rätt nu, jag och fd sambon hade det bra tillsammans, men när han flyttade trodde jag verkligen att mitt liv skulle gå under. Dels saknade jag honom så att hjärtat värkte, och dels var jag livrädd för den praktiska biten. Jag klarade ingenting själv när vi bodde ihop, det var karln som skötte allt tekniskt. Så betala räkningar, byta lampor och skruva upp hyllor var inte my kind of thé så att säga. Allt detta och lite till har jag fixat själv sen dess. Jag har helt enkelt varit tvungen. Och det har jag gjort. Jag har gjort mer än vad jag någonsin trodde var möjligt, jag skruvar bil, jag sätter ihop möbler, renoverar kök, sköter trädgården, rensar vattenlås m.m. Nu skiter jag i jantelagen och står för att jag är jävligt bra!