Sandra Birgithe

Förra hegen spenderades i Nässjö, back at the crime scene typ. Det var där min förarkarriär började på riktigt och det var då jag träffade massa fina människor som har förgyllt mitt liv sen dess. Så nu var det dags att återuppleva detta fenomen.

 

Foxkurs för Harald stod på schemat! Tredje gången gillt för min del, trots detta var det lika kul som vanligt. Jag kan till och med dra till med att det var den roligaste kursen än så länge. Människor som vågade bjuda på sig själva, och dom vågade skratta och inte vara så allvarliga. Som vanligt höll jag och Madde låda, och i Karlskrona blev folk fundersamma och lite obekväma kring oss. Nu passade folk på att skratta både åt oss och med oss. Och det är glädje vi vill sprida, dans ska vara kul! Framförallt behövs humor när man är i den situation man är, man ska lära sig nått helt nytt (föra eller följa), det är mycket närhet och koncentrationen ska vara på topp under lång tid. 

 

Mitt egna lärande går framåt med besked. Jag kan nu säga att jag lika gärna för som följer vilket är en grym känsla. Under kursen hade jag även chans att utveckla mig själv genom att många deltagare frågade mig om tips och råd. Jag var den deltagare som hade dansat mest förare förutom kurs ledarn, och det blev lätt att fråga mig istället för att gå till ledarna. Lite udda komplimanger fick jag, men dom värmde! Bland annat så sas det " Du för ju som en hel karl" och "Man kan ju lika gärna dansa med dig som med Harald". Väldigt udda meningar, men jag tog emot dom med glädje! Så nu hoppas jag på att kunna föra lite ute med. Än så länge har jag bara fört mina närmsta kompisar, men förhoppningsvis kommer detta ändras.

 

Så inför min framtida danskarriär måste jag samla stegen bättre, ha större och bättre balans i överkroppen, minska min överrörlighet och få ordning på min vänsterarm.

 

 

Jag och Madde in action.