Sandra Birgithe

I helgen lyckades jag med ännu ett dansäventyr ihop med min trogne följeslagare Daniel (ser mig själv som härskare haha!). Vi försöker att göra nya saker inom dansvärlden med jämna mellanrum, typ åka på nya band, dansmaror/veckor, nya dansställen and so on. Så i helgen blev det en ny dansbana för min del, Ramshall utanför Laholm. Vilket mysigt ställe! Väldigt litet och gemytligt men trots detta så var det inte allt för varmt. Det fanns fläktar både i taket och under scenen som blåste ut mot golvet. Plus i kanten för detta! Dock ställde sccenfläktarna till det lite för mig...Kjolar och blåst underifrån är ingen höjdare. Men som tur är hände det missödet första dansen innan jag visste om fläktarna så resten av kvällen var det bara att hålla i kjolen när man dansade förbi. Det enda negativa, som inte bara jag gnällde över, var golvet. Strävt med stort s. Så det var ren tur att jag hade dubbla skor med mig, för det tillhör inte vanligheterna. Efter skobytet gick det bättre, men det var ändå ganska så tungdansat måste jag säga. Blir det Ramshall fler gånger (vilket jag hoppas) så blir det till att ta med det halaste jag har på fötterna.

Det var inte så mycket folk där, men de som hade hittat dit var mycket dansanta och stämmningen var hög och god hela kvällen. Men det är sällan dålig stämmning när Casanovas spelar, vilket ös dom har när de spelar. Det är dansglädje på hög nivå!

Men som vanligt vågade jag inte bjuda upp, så dansade nästan bara med kända killar. Jag måste verkligen ta tag i det problemet. Meeeen som vanligt så skjuter jag på det ett tag till, dock längtar jag lite efter den dag då jag kan göra slut med min dåliga självkänsla. För innerst inne så vet jag ju att jag kan dansa, till och med riktigt bra.

Bjuder på en gammal bild på mig och följeslagaren

 

Och en fäsk från danskvällen, och jag måste säga att det är nog min favorit dansbild alla kategorier. Så mjuk och harmonisk! Mycket duktig fotograf, (https://www.facebook.com/linn.moran)