Mitt alterego
Idag har jag lekt modell till förmån för ett projektarbete. Det var väldigt skoj att få se mig själv i spegeln, för det var ju inte riktigt jag. Mycket smink och piffigt hår, allt som jag inte är i vanliga fall. Men snyggt blev det! Fotosessionen och stylingen gick i 20-tals tema, men med en modernare touche. Själva sessionen körde vi utomhus i ett lusthus och jag väntar spänt på resultatet! Jag hoppas verkligen att det inte syntes att jag frös. Men enbart klänning i 3 plus är inte att leka med. Men vad gör man inte för konsten.
Skickar med två backstage bilder som togs innan sessionen.
Gammal skit del 2
Dagböckerna stannade. Dom åkte in i förrådet igen. Allt som jag har upplevt i mitt liv har gjort mig till den jag är nu. Och jag är fruktansvärt stolt över den jag är, jag är stark, målmedveten och tar ingen skit. Jag vågar säga ifrån och jag vågar plocka bort energitjuvar ur mitt liv. Jag har inget behov av att vara till lags, jag är jag och inga mellanting. Lika arg som jag kan vara, lika mycket kan jag älska.
Nu ska jag fortsätta att njuta av denna höst tillsammans med familj och vänner. Livet är bra, och det ska det fortsätta vara. För det har jag bestämt.
Gammal skit
Det är otroligt vad mycket ångest det kan rymmas i en liten kropp. Jag rensade mitt förråd idag och hittade gamla dagböcker som jag bläddrade i under kvällen. Det var ingen kul läsning. Det var smärtsamt. Och att det började så fruktansvärt tidigt, det har jag förträngt. På ett par ställen har jag till och med skrivit om hur illa min kropp såg ut de gångerna jag åkte på stryk. På andra ställen står det om mina ätstörningar och allt som allt så handlar det om ångest. Ångest som på nått sätt fick plats i min kropp, och i nuläget är jag helt oförstående till hur den fick plats.
Nu sitter jag med denna gamla skit i mina händer och funderar på om jag vill ha kvar det, eller om jag borde kasta dom. Jag är väldigt delad, för dom är ju en del av mig. Sen att den delen är något jag helst vill glömma skapar ju problem...
Nu sitter jag med denna gamla skit i mina händer och funderar på om jag vill ha kvar det, eller om jag borde kasta dom. Jag är väldigt delad, för dom är ju en del av mig. Sen att den delen är något jag helst vill glömma skapar ju problem...
Ladies Night
Ladies Night är ett jippo som jag ens har skänkt en tanke. Det var inget som jag ville gå på, jag hade snarare känslan av att det skulle vara sexistiskt och att det bara skulle vara skrikande, småkåta 40+ kvinnor som gick på det (inget illa gentemot dem, mina fördommar är det som talar). Men igår kom jag över två biljetter, så jag och lillasyster hamnade i KinnarpsArena. Och tur var det, för jisses vad skoj det var! Hela showen var så otroligt välgjord och balanserad. Lite nakna överkroppar var det och lite könsroll skämt, men överlag så var allt så lagom för min tantiga, propra och feministiska smak.
Deltagarna i år var Andreas Johnsson, Magnus Uggla, Martin Stenmarck, Hasse Brontén och Anders Timell. Bäst under kvällen var helt klart Uggla, han lyfte hela showen! Bland annat så körde han ett medley av sina egna låtar och trycket i arenan var grymt! Men det bästa var ända när han vågade bjuda så pass på själv själv och kom ut i glittrigklännning och körde raggingsskämt med Brontén.
Extranummret gick inte av för hackor heller, Andreas kom in och körde sin Glorious! Whoho vilken fest det blev, så gott som alla stod upp och dansade och sjöng med i låten.
Så summan av kvällen: Den showen går jag på nästa år, men då ska det gås med mina vänninnor och ätas mat innan. Så jäkla skoj var det!
Lånade bilden från google.
Jag och lillasyster innan showen. Bilder kommer från jnytt.se.
Två år
Jag har nu bott ensam i två år. Två år som jag trodde skulle blir en mardröm. Två år som har blivit helt fantastiska. Missförstå mig rätt nu, jag och fd sambon hade det bra tillsammans, men när han flyttade trodde jag verkligen att mitt liv skulle gå under. Dels saknade jag honom så att hjärtat värkte, och dels var jag livrädd för den praktiska biten. Jag klarade ingenting själv när vi bodde ihop, det var karln som skötte allt tekniskt. Så betala räkningar, byta lampor och skruva upp hyllor var inte my kind of thé så att säga. Allt detta och lite till har jag fixat själv sen dess. Jag har helt enkelt varit tvungen. Och det har jag gjort. Jag har gjort mer än vad jag någonsin trodde var möjligt, jag skruvar bil, jag sätter ihop möbler, renoverar kök, sköter trädgården, rensar vattenlås m.m. Nu skiter jag i jantelagen och står för att jag är jävligt bra!
