Sandra Birgithe

Och jag verkar inte kunna ta mig därifrån, men lika bra är det för kul är det!

 

Jag och "vetlanda gänget" bestämde efter Nässjökursen att en kurs till kan vi passa på att dansa när det ändå är i närheten.  Och så blir det med besked, för Sandra ska dansa som hjälpledare!!! Wiho! Det är så sjukt stort för mig, för nu har jag äntligen fått bekräftelse på att allt mitt dansande i vardagsrummet och konstanta övande ger resultat. Så en helg i november drar jag till Växjö och gör min första (och förhoppningsvis inte sista) danskurs utan att stå med på deltagarlistan. Känns helt awesome!

 

 

Dansbild från  i sommras, jag och världens vackraste männsika. Min lillasyster Em.

 

Foto av Peter Dottax (https://www.facebook.com/DottaxFoto?fref=ts)

Jag älskar hösten, så länge den visar sig från sin bästa sida. Det har den gjort idag och jag kan inte må bättre! Strålande sol och typ 6-7 grader. För mig är sommaren mest jobbig, visst är det lite skönt att slippa klä på sig så mycket kläder. Men det väger inte alltid upp för svimningar, soleksem och en knallröd kropp. Så nu är vädret på topp! Tyvärr är det för få dagar som ser ut såhär, både sommaren och hösten har ju tyvärr regnat bort...Så idag passade jag på att njuta desto mer. Cykel till skolan, varje rast var jag ute, och underbara timmar spenderades i stallet. Och som det ser ut nu så ska morgondagen bli lika bra! Det enda som ställer till det lite är de kalla nätterna, i morse behövde jag inte torka en blöt sadel. Jag fick skrapa av isen från cykeln istället...

 

 

 

En härlig höstbild från förra året, finate Qazz fick vara modell.

Jag har en helg hemma. Kan inte påminna mig om när det hände senast. Det brukar vara minst en dans per helg, gärna två. Och en fest på detta är inget ovanligt, men denna helgen avsa jag mig allt vad dans och socialt umgänge heter. Dålig ekonomi är orsaken till detta, och till en början hatade jag mitt liv men allteftersom helgen har gått går det lättare och lättare att vara hemma.

Denna danshelgen skulle vara den bästa på länge, skulle ha dansat till Sannex tre gånger var tanken. Men redan i torsdags bestämde jag mig för att hålla mig på hemmaplan. Strax efter att jag hade bestämt mig kom Sannex ut med ett meddelande om att alla deras spelningar skulle ställas in i helgen och genast kändes mitt liv lite lättare. Självklart är det jättetråkigt att de fick ställa in, men för min egen del kunde det inte vara bättre.

Förra hegen spenderades i Nässjö, back at the crime scene typ. Det var där min förarkarriär började på riktigt och det var då jag träffade massa fina människor som har förgyllt mitt liv sen dess. Så nu var det dags att återuppleva detta fenomen.

 

Foxkurs för Harald stod på schemat! Tredje gången gillt för min del, trots detta var det lika kul som vanligt. Jag kan till och med dra till med att det var den roligaste kursen än så länge. Människor som vågade bjuda på sig själva, och dom vågade skratta och inte vara så allvarliga. Som vanligt höll jag och Madde låda, och i Karlskrona blev folk fundersamma och lite obekväma kring oss. Nu passade folk på att skratta både åt oss och med oss. Och det är glädje vi vill sprida, dans ska vara kul! Framförallt behövs humor när man är i den situation man är, man ska lära sig nått helt nytt (föra eller följa), det är mycket närhet och koncentrationen ska vara på topp under lång tid. 

 

Mitt egna lärande går framåt med besked. Jag kan nu säga att jag lika gärna för som följer vilket är en grym känsla. Under kursen hade jag även chans att utveckla mig själv genom att många deltagare frågade mig om tips och råd. Jag var den deltagare som hade dansat mest förare förutom kurs ledarn, och det blev lätt att fråga mig istället för att gå till ledarna. Lite udda komplimanger fick jag, men dom värmde! Bland annat så sas det " Du för ju som en hel karl" och "Man kan ju lika gärna dansa med dig som med Harald". Väldigt udda meningar, men jag tog emot dom med glädje! Så nu hoppas jag på att kunna föra lite ute med. Än så länge har jag bara fört mina närmsta kompisar, men förhoppningsvis kommer detta ändras.

 

Så inför min framtida danskarriär måste jag samla stegen bättre, ha större och bättre balans i överkroppen, minska min överrörlighet och få ordning på min vänsterarm.

 

 

Jag och Madde in action.

 

 

Jag har aldrig haft svårt för att prata om mig själv, vad det än har rört. Om någon har frågat har jag svarat, utan att vara generad eller må dåligt över att berätta om jobbiga händelser i mitt liv. Men vissa saker är man bara tyst om, men ikväll har jag faktiskt öppnat mig för en vän som sitter i en liknande situation som jag gör, och det kändes fantastiskt! Nu kan vi ha en rakare och mer givande kommunikation med varandra, och framförallt så förstår vi varandra i väldigt mycket.

Detta nlägget är inte skrivet för att skapa oro hos någon, jag mår bra! Det vara bara skönt att hitta nån som var likadan :)

 

 

 

En glad Sandra, bilden är från 2009 men glädjen finns kvar.