Sandra Birgithe

Så, nu har jag intagit soffläge hemma hos mig o katten. Det lilla kräket sover i skrivande stund på min vänster arm, så detta inlägg kommer ta tid att skriva. Väldigt handikappande att skriva med en hand, och just nu vann jag kategorin 'årets i-lands problem'.

Julen startade med frukost i stallet, långbordet var uppdukat i stallgången och vi var nog närmare 20 personer som avnjöt skinkmackor och varm dryck tillsammans. Väldigt trevligt! Sen blev det en lugn barbackatur med syster och Challe. Försökte få en bra bild på Challe och Copiar tillsammans, men det var för mycket begärt tyckte de båda, och la öronen bakåt så fort kameran  var framme.

Julfirandet var lugnt iår, närmsta familjen tillsammans med farmor och farfar. Julbordet var fantastiskt gott i år, bäst var som vanligt pappas egeninlagda sill och mammas sirapsbröd (inte tillsammans....). Fick fina klappar, speciellt en biljett till David Batras show. Ska bli kanon kul att komma iväg hela familjen på galej.

Trots denna varma jul (typ 6 grader och inte en snöflinga så långt ögat nådde) så frös det på bra under kvällen, och det var ingen höjdare att behöva skrapa rutor i klänning och nylonstrumpor, som dessutom hade lyckats spricka...Min vanliga tur, men vad gör det när man har haft en så fin dag!

Men nu är det bara att ladda inför morgondagen, dans i tranås till Blender och annandagskvällen spenderas i växjö, och då ska det dansas till favoriterna. Sandra längtar! Trots dessa finingkvällar är ändå längtan störst till kryssningen i veckan, som naturligtvis är en danskryssning och finaste bandet spelar även då.

Förmiddagen var en pina, huvudvärk som aldrig förr. Hela jorden snurrade och det svartnade för ögonen trots att jag satt ner. Det blev inte bättre av att dagens föreläsning var den sista inför julen och motivationen var inte på topp. Överlevde förmiddagen och fick tag i fina Hanna som bjöd på lunch, i fyra (!) timmar. Borde egentligen åkt till stallet, men huvudvärken och gott sällskap fick mig att skjuta på det fram till halv sju på kvällen. Me jag kom ju iallfall iväg, och det räckte för mig.

Väl i stallet la jag ner allt vad ridning hette, trodde jag. Blev medtalad till att skritta ut en lite sväng. Den svängen blev på  1.5 timme, och vad bra det var för mig! Trevligt sällskap, fantastisk häst, vacker natur och lagom kallt och friskt. Och älskade underbara fina Copiar, han var så kelen och go idag. Han var nog knähund i sitt tidigare liv skulle jag tro. Stog och kliade honom i pannan och så fort jag slutade så tryckte han ner sitt stora huvud i famnen på mig igen.

Nästa år kommer det endast att köpas fyrkantiga klappar. Höll på att bli precis vansinnig ikväll. Men nu är det gjort för denna gången iallfall. Stillade mitt dåliga humör med bra musik, blev finsk/svensk pop i form av FatherMcKenzie som jag upptäckte nyligen. Lyssna och älska det, kvällens tips från mig.

I övrigt har jag fortfarande huvudvärk, vilket inte glädjer mig då jag har ätit penicillin i fyra dagar så borde vara pigg. Men icke. Som vanligt så trotsar jag mitt mående och har julbakat lite granna iallafall. Idag blev det en saffranskaka med vitchoklad och lussekatter, och på torsdag ska jag börja pilla med tårtan som ska serveras på julafton. Blir en chokladtårta med hallonkräm och tryffeltäcke. Jag har bakat den tidigare och då var den mycket uppskattad!

Jag missade inte kvällen till Wahlströms! Lycka!

Under lördagsmorgonen övervägde jag drastiska alternativ för att slippa min huvudvärk, dock blev resultatet mindre drastiskt. Jag ringde jourcentralen i stan och sköterskan tog mig på allvar så jag fick en tid senare under dagen. Träffade en måttligt nervös AT-läkare som bara var ett par år äldre än mig. Börjar bli lite jobbigt att man börjar springa in i jämnåriga i arbetslivet. Han kollade iallfall igenom mig ordentligt och blev godkänd, förutom just en bihåleinflammation. Passade även på att berätta om min tidigare historia med just den sorten ( vilket i snitt är fyra inflammationer om året) och det resulterade i att jag fick en riktig hästkur med penicillin. Thank you älskade läkare!

I och med penicillinets underbara verkan åkte jag till Borås, mest för att lyssna på underbara Wahlströms. Men under kvällens gång insåg jag att jag kunde faktiskt dansa, huvudvärken släppte mer och mer och vad jag levde livet! Varenda dans tog jag och hittade så fina och duktiga killar att dansa med. Detta fantastiska Lilla landet danslycka! Wahlströms har haft bättre spelningar, men gårkvällens var absolut inte dålig. Men både bandet, arrangörerna och publiken har förstått att sagan börjar ta slut. Så varje spelning det sista har bandet tackats av, och det känns i hjärtat. Jag vill veta hur man kommer reagera på deras sista spelning, och framförallt och se andra och bandets reaktioner. Det kommer bli en tung kväll. Som tur är har jag lyckats klämma in ett helt gäng spelningar med dem runt om i landet under den närmsta månaden.

Så nu ska jag fortsätta äta penicillin och bli frisk och njuta av livet på allvar igen.

Sen i tisdags har jag mått skit, halsen gör ont, bihålorna verkar vara igenkorkade och det ser inte bättre än att en öroninflammation är på ingång. Och än så länge blir jag inte bättre...Så just nu känns allt väldigt motigt och allt verkar gå emot mig. Dagarna är sjukt långa och nätterna är ännu längre, för sova kan jag bara glömma. Är det inte öronvärken som håller mig vaken så är det huvudvärken. Tre bra danser kommer jag att missa, två till Sannex och en till Wahlströms. Livet suger just nu.

Lyckades iallfall släpa mig till stallet, vilket nu i efterhand inte var en så god idé då lillasyster trillade av och är inne på akuten i skrivande stund. Antagligen är det inget allvarligt, då hon kunde stå upp direkt efter fallet men det blev ändå sjukhuset då det var ryggen hon slog i. Så nu sitter jag och väntar på en uppdatering från mamma som är med syster.

Update: Syrran klarade sig utan några större allvarligheter. Hon hade fått en brodd i benet, så det blev tre stygn och en rejäl lårkaka.