Sandra Birgithe

Det sista har det varit mycket stalltid, haft Copiar som vanligt och även hjälpt Annika med Kirostro lite i helgen och nu i början av veckan. Kirostro var väldigt orolig och steppade runt en del idag, och det blev inte bättre när sadelgjorden skulle spännas och ännu värre blev det när jag skulle sitta upp. Han ville inte alls stå still, men efter några försök så kom jag upp iallfall. Var lite lagom uppretad måste jag erkänna, för så strulig brukar han inte vara. Red ner för stallbacken och funderade på vad det är man tycker är kul med hästar (jo, jag var bitter och frös!). Och ett par minuter senare kom jag på mig själv med att sitta och le, så uppenbart är hästar det bästa man kan hålla på med. Hur uppretad eller irriterad man än är så sitter man och ler efter bara en stund. En helt fantastisk känsla! Och det bästa är att man inte ens behöver rida, det räcker med att komma upp till stallet. Man träffar lite fok, kliar på en häst, borstar lite, terapi mockar en box eller två och bara njuter av att vara nära de bästa djur som finns.

Vi var ute och skrittade en rejäl sväng i skogen, så surt att det är så hårt. Är riktigt less på att inte kunna göra någor mer än detta skrittade. Det blir samma runda eller bara vägen upp och ner, för resten av skogen är så knagglig så det är kört att ens försöka rida där. Antingen så får det komma minst en dm snö, eller så kan det bli varmt nu. Men tyvärr har jag känslan av att mina önskningar inte kommer att inträffa.



Söta Kirostro som var väldigt nyfiken på kameran.

Vilken lördag det blev! Fullt ös hela dagen med hästar och lite shopping, sen var det bara att snabbt packa ihop sig inför kvällen. Drog ner till Värnamo för att installera oss hos Samuel som var snäll nog att låta oss sova hos honom. Passade även på att göra oss iordning hos honom, och vips så hade jag och Hanna lyckats ta över lägenheten. Jag hade som vanligt med mig alldels för mycket kläder...Måste verkligen lära mig att packa lite snålt. Styrde kosan mot Ljungby och hamnade på förfest hos Hannas kompis, blev lite drinkspel och en massa skratt. Härligt när man kan träffa helt nya personer och ha så kul!

Vidare till Garvaren, som för övrig är sjukt lätta att hitta. Vi kom in i Ljungby, såg ett stort hus med ett G på. Skrattade lite och skojjade om att det var Garvaren. Vad rätt vi hade och det var vi inte beredda på. Men skönt att det var så lätt att hitta, slippa köra runt och leta är alltid tacksamt.

Det var duktigt med folk redan när vi kom och fler blev det ju närmare startskottet för Takida kom, så halv tolv klev de äntligen på scenen och jublandet var helt grytm! Sen spelade dom järnet och Sandra var i himmelriket. Det är så fantastiskt med sångare som är lika duktiga live som på inspelningar. Som första extranummer spelade de "you learn" och då var de flesta i extas. Vilket tryck och vilken känsla, det ska jag leva länge på!

Ja, hur beter man sig egentligen när det är helg? Mina helger brukar bestå av dans minst en av kvällarna, och denna helg är det dansfritt och jag vet inte riktigt hur man "firar" helg längre. Så fredagsmyset ikväll kommer att bestå av att hänga tvätt och stryka. Spännande värre! Eller inte... Det känns väldigt bra att jag har tillåtit ett intresse ta så stor plats i livet som dansen har fått göra, då jag inte är eller har varit nån partyprinsessa överhuvudtaget.

Det sista rönet är att danskulturen kommer att sina mer och mer, och det känner man ju av redan nu. Men vad ska jag göra om den försvinner???? Den som lever får se....

I vilket fall så ska det bli lite lördagsmys iallafall, har övertalat finaste Hanna att gå på konsert med mig. Ska gå på ett band som jag älskar, men tyärr inte har haft möjlighet att åka och lyssna på de sista åren. Så nu ska jag tagga lördag!

...är en dygd. Som jag tyvärr inte behärskar fullt ut, men det går ändå bättre och bättre måste jag säga. Idag skulle jag ha åkt till Vaggeryd för att besöka min praktikplats, men det blev inte så pga sjukdom på arbetsplatsen. Och det kändes helt okej att de ringde och ställde in. Fick dock jaga min klasskompis (som ska vara på samma ställe), men tillslut fick jag tag i honom och allt bara löste sig. Även trippen till stallet löste sig, skulle egentligen åkt sent ikväll men nu kan jag hämta syster direkt från stan och vara i stallet i dags ljus.

Så det blev massa förändringar och jag känner mig inte stressad eller uppjagad alls. En fantastisk känsla måste jag säga. Lilla fyrkantiga Sandra klarade av att planera om hela sin dag på 10 minuter. Det är inget som inträffar ofta vill jag lova, för bara ett år sen hade jag antagligen brutit ihop totalt och suttit och tittat in i väggen bara för att hjärnan inte fungerar när så mycket ändras på en gång. Så allt jobb jag har lagt ner på mig själv har uppenbarligen hjälpt!

I skolan skulle vi göra en övning i kommunikation, sitta helt som vanligt och bara sluta ögonen och känna efter vart musklerna spände som mest. Hos mig spände det mest över kinderna, i med att jag ler väldigt mycket. Så var det verkligen inte innan, bekymmersrykor i pannan och neråtvända mungipor var snarare mitt signum. Jag gillar livet och allt vad det innebär.

Det gick sådär med min dansfria vecka och helg. Blev ju en dans i torsdags, och bestämde mig för att det fick vara bra med det men som vanligt går mina planeringar åt skogen. Dock inget jag är missnöjd med då gårkvällen var så bra!

Även denna dans blev lite av en spontandans, Malin fick tag i mig runt lunch och berättade att hon hade bokat plats åt mig och henne i bilen som rullade från Jönköping. Den briljanta idén hade hon kommit på tidigare i helgen, men glömt den lilla detaljen att berätta det för mig. Men vad vore livet utan överraskningar, speciellt sånna som är trevliga. För en gångs skull var jag i tid! Av någon anledning brukar jag alltid vara sen till danser oavsett om jag åker själv eller med någon annan, så för första gången dansade jag till första låten.

Swings hall måste få en massa cred för att den är stor, högt i tak, någorlunda golv och framförallt sval. Dock är den rejält omysig. Tänk aerobicshall, inte så kul. Men man kan ju inte få allt som man säger. Det var lagom med folk, men ett ganska duktigt överskott av tjejer, som alltid typ, så man fick springa lite efter karlar om man ville dansa. Swing har jag bara varit på en gång innan så igår räknade jag efter och jag kände igen två killar förutom resesällskapet, så det blev ett gäng nya killar man dansade med. Och två av dom bjöd jag till och med upp, framgång för mig! Som vanligt är en kväll lite för kort, för jag lyckades inte hinna dansa med alla jag ville tyvärr.

Casanovas var grymma som vanligt, otroligt musikaliska killar och sångaren är inte av denna värld. Vilka toner han kan ta! Jag ägnade en del av gårkvällen till att leta reda på orginalen till vissa av låtarna dom kör och jag måste säga att i 90% vinner Casanovas versioner. Plus att dom har en uppsjö av egna grymma låtar, så nu går jag och väntar på att deras nya skiva släpps.

Och ett litet smakprov för er som inte alls vet vad dagens modernband spelar: http://www.youtube.com/watch?v=dFCLA99GDew

Lånad från http://casanovas.s/v3/index.asp

Gårkvällen tillbringades i fina Skövde, en riktig spontan visit men bra blev det. Vi startade igång en liten telefonkjedja vid 17 tiden och 18 var fyra glada dansare påväg.

Jag måste börja med att erkänna att jag borde ha pluggat istället för att dansa. Men livet blir inte bra om man bara har tråkigheter i huvudet, så jag tar den pluggfria kvällen med ro. Åter till Skövde, jag älskar Valhall! Smidig garderob, trapp ner till bord och stolar och sedan ett runt och bra golv. Vi var enligt uppgift 230 personer igår och det märkes inte. Fanns gott om plats att dansa på och inget knuffande överhuvudtaget, helt fantastiskt skönt!

Sannex levde loppan som vanligt och showade på bra! Lite spännande när större delen av bandet hade bytt instrument bara sådär, basisten spelade piano, keybordisten spelade bas och sångaren stod helt plötsligt med en banjo i handen. Festligt värre och otroligt musikaliska är dom. Härliga låtar och bra variation, framförallt så går buggen och foxen i olika tempon. Nått alla inte lyckas med. Fick så många fina danser, men kvällen bästa blev helt klart med Salle, fox till "one night of passion", och de släckte ner hela salen och hade endast blåaktig belysning på scen. Vilken stämning det blev! Klev av efter de sista lugna, orkade inte tagga upp igen så passade på att byta kläder och skor men så väljer de att avsluta med en lugn låt. Sångaren intar pianot och drar av en så fin avslutning, så ytterligare en gång lyckades jag dansa i högklackat. Övertalade en av reskompisarna att ta sista dansen med mig, och snäll som han är så fick jag den.

Sandra var sjukt nöjd med att hon kom iväg igår och hon är sjukt nöjd med kvällen!

Den 14/1-11 gick en era i graven. Wahlströms spelade sin sista låt och nu är det över.

Började lördagen med full panik, Sandra kunde inte bestämma sig för vilka kläder som skulle packas. Inte allt för ovanligt fenomen i det lilla huset i Hovslätt. Det hela slutade med en överfull väska, som man borde kunna ha med sig på en 4 dagars resa i alla fall, jag skulle vara borta i 24 timmar… Räknade antalet strumpbyxor till 7 stycken, snacka om att inte kunna bestämma sig. Och det värsta var att jag ändå använde samma par på kvällen som jag åkte upp i, så rent krasst hade jag inte behövt ha med mig några överhuvudtaget. Liten miss i planeringen.

Trots packningsproblemen så kom jag iväg, eller vi kom iväg är väl den rätta termen. Kryssningsligan var på nya äventyr! Resan upp gick riktigt smidigt, ingen trafik och helt okej väder och sällskapet gjorde att man stod ut, annars är inte bilåkning en av mina favorit sysselsättningar. Installerade oss på hotellet när vi väl kom fram, sen vart det fix inför kvällen. Lyxade till det med middag på Donken (läs; vi tog för lång tid på oss att göra oss i ordning så McD var det enda som hanns med…) Styrde kosan direkt till Brunnsparken, och oj vad bilar det var där! Som tur var hittade vi p-plats smidigt och med förköpta biljetter så var det bara att springa rätt in. Lokalen var sjukt stor och fin, vackert upplyst och banderoller i taket, så redan innan spelningen var igång var stämningen kanon mysig.

Wahlströms klev på och vad det jublades och applåderade! Tog första dansen med Daniel, alltid tryggt att ta första men någon man känner och som man vet att det fungerar med. Sen hittade vi ett bord som vi la beslag på som stod precis till vänster om scenen, så bra utsikt hade man när man inte dansade. Det var fantastiskt att bara sitta och kolla på alla människor som dansade och bandet som verkligen gav allt denna kväll. Tog två danser till med två andra kompisar innan paus och det gick helt okej. Väldigt mycket folk och lite gruffigt, men personligen orkade jag inte bry mig om det. Hade fullt upp med att hålla fokus på att dansa och inte bara lyssna på musiken. Under paus började man verkligen förstå att kvällen hade ett slut och det började suga lite olustigt i magen… Och det blev inte bättre av alla avtackningar som gjordes under kvällen. Man förstod verkligen hur mycket avtryck de har gjort hos folk.
Trots gruffet på golvet bestämde sig Malin och jag för att ta en lugn dans, och till bådas lycka spelade de Lovar och svär, en klar favorit låt för oss båda. Det var under den dansen jag förstod att det var sista dansen för mig, halsen blev ordentligt tjock och ögonen började bli blanka.

Intog sittplats och bara njöt av resterande timmar av kvällen, trots att obehaget alltid fanns där. Man såg så tydligt på bandet att de också började se slutet på kvällen och till de sista två lugna låtarna hörde man hur tagen sångaren var och trummisen var och torkade en tår och två mellan trummandet. Det var tungt att se och höra, och lättpåverkad som jag är när det gäller sorgligheter satt även jag och Malin och grät. När extranummrerna var gjorda fanns det inte mycket smink kvar runt mina ögon vill jag lova. När sista tonen klingade ut var det tomt i mig, sista spiken i lådan var nerslagen och nu var det verkligen slut.

Vi stannade kvar en bra stund för att få säga hejdå till alla i bandet, gladast blev helt klart keybordisten. Han hejjade jätte gott på alla, men så fick han syn på mig och Malin och sken upp och tackade till och med för senast (kryssningen), det bli ett fint minne.
Gick sen över dansgolvet och tittade tillbaka en sista gång över scenen för att verkligen pränta in att kvällen faktiskt hade hänt. Det kändes så overkligt på nått sätt, även om man hade vetat om det i flera månader.

Lånad från http://www.wahlstroms.nu/

Den 13 januari var det dags för Wahlströms näst sista spelning. Jag som på juldagen lovade mig själv att aldrig mer åka till Tranås, men vad gör man inte när dessa finingband står på scen! Kom fashionabelt sent som vanligt, missade Casanovas första låtar. Snörade på mig skorna illa kvickt och sprang till och med ut i kylan för att lämna saker i kompisens bil, allt för att komma på dansgolvet så snabbt som möjligt och slippa kön till garderoben.

Kom på dansgolvet och vart chockad över hur lite folk det var på plats! Men många bra dansare fanns det så jag var nöjd. Lyckades till och med få sista dansen med en av favoriterna, så kvällen kunde inte sluta bättre. Två lugna låtar från Wahlströms och killen jag dansade med gjorde världens snyggaste nedläggning till sista takten på sista låten. Fan så bra det kan bli ibland!

Banden var så bra, massa energi och dom verkar ha kul tillsammans. Saknade några av favorit låtar från banden, men va gör det, lycklig som få var man i vilket fall. Casanovas har verkligen växt i mina ögon sista året och har avancerat till topp 3, så dom och Wahlströms på samma scen är ju lite av en dröm. Jag och Malin hade bestämt att vi skulle vara glada denna kväll och bara ha kul och vi lyckades nästan. Filade på våra danser ihop, och foxen börjar sätta sig bra faktiskt! Värre är det med buggen...Jag är ingen bra förare, och som tur är Malin en duktig följare så det går ju ändå. Men det blev svårt att hålla humöret uppe när Casanovas tackade av Wahlströms vid sista timmen. Jag lyckades hålla minen hela kvällen och var faktiskt glad och njöt av dansen. Men för första gången på länge dansade jag inte hela kvällen, utan satt en del. Helt på eget bevåg, ville bara sitta och lyssna in alla fina låtar.  

Knäna och höfterna tog tyvärr mycket stryk på grund av att golvet var ordentligt strävt. Måste fundera på om jag inte ska börja packa ner silvertejp i väskan...

Ungefär så ser alla mina tankar ut just nu. Är stressad som aldrig förr över skolan (okej, en lögn. Jag är alltid stresad). Men nu har stressen verkligen gått för långt. Låg och snurrade fram till kl 5 i morse, och sen ringde klockan vid 7...En mindre glad Sandra avverkade iallfall en halvdag i skolan, bland annat med ett muntligt litet föredrag. Som tur är hade min grupp inte tänkt på den muntliga redovisningen så jag och Camilla körde på frihand och det känns så mycket lättare än när allt ska vara uppstyrt in i minsta detalj.

Så nu ska morgondagen ägnas helhjärtat till en hemtenta och en terminsreflektion (jävla hittepå från skolans sida), sen ska jag ta helg är tanken. Men i med att det aldrig går som jag tänker kommer även fredagen spenderas med skolans ljuvliga sällskap. Så min egen deadline för de båda uppgifterna är fredag kl 16. Wish me luck!

Ojojoj, nu har Sandra åkt massa bil det senaste dygnet...Fick sneryck när jag insåg att Wahlströms slutar spela nästa helg, så satte mig i bilen, drog dom första 10 milen själv, hämtade upp en kompis och tog resterande 10 milen genom de småländska skogarna för att hamna i Häradsbäck. Vi var lite sena när vi kom dit, såg typ 15 bilar på parkeringen och undrade hur fel vi var...Men vi var rätt, och tack i himelen för det! Kom in på stället och hade förväntat mig värsta partystället ala Pumpen och Siggesloge typ, men icke. Helt dött var det. Det var kanske 10 par på golvet och några öldrickare vid baren.

Mer plats till oss fick man tänka, trots att man nästan skäms pga publikstorleken. Brände av de första låtarna tillsammans med resesällskapet och kikade runt i lokalen, och visst fanns det killar som kunde dansa. Fick bara inleda övertalning med mig själv att jag måste bjuda upp, för tjejöverskott var det som vanligt. Jag slapp bjuda upp till en början och dansade med ett helt gäng nya killar innan paus, och bra gick det. När pausen väl kom var den välbehövlig, benen var ordentligt trötta! Passade på att prata lite med bandet och fick en lektion i att man inte ska vara nykter på båtar ;)

Efter paus hade det dykt upp lite mer folk, men mer än 50 dansare var vi nog inte på hela kvällen...Och tjejöverskottet blev bara större ju längre kvällen led så Sandra lyckades bjuda upp! Började med en kille jag har sett ute endel och kände på mig att våra dansstilar skulle passa, och det gjorde dom. Lycka, lycka, lycka. Hittade även Drömmen från Helsingborg, som jag har velat bjuda upp dom sista åren men aldrig vågat. Äntligen lyckades jag och han är verkligen drömmen med stort D! Världens mjukaste och mysiga fox, och bugg som bara går att drömma om.

Mitt lilla land Danslycka!

Gammal bild, men samma ångest. Två tentor kvar, en salstenta och en hemtenta sen är termin 4 över.

Så, ännu en dans är avklarad. Och bra var den, till viss del.
Hamnade i kö direkt för att betala, hamnade i kö i garderoben, då det inte fanns någon personal i den. Men tillslut så dök det upp lite ordingsvakter som fick agera klädhängare. Väl uppe på golvet var det nästan tomt och jag var enorm förvånad. Enligt (den enda sanningen) FB var det närmare 200 personer anmälda. Vid en "vanlig" dans är snitten runt 80 anmälda. För en gångs skull var arrangörerna beredda på att det var danskväll, så fläktarna gick för fullt och fönstrerna var öppna redan till första dansen. Så skönt!

Tog inte lång stund innan golvet var fullt av dansare, så att hitta någon att dansa med var inget problem! Jag klev av golvet en gång på hela kvällen, och det var helt självvalt. Hittade min danskärlek från skåneland vilket gjorde att kvällen blev ännu bättre. Tyvärr är Voyage ett skitband på ren svenska. Så mycket orena toner, osynkade slut, dåliga låtar och någon tempovariation fanns inte. Så när de spelade var det det lugnt och skönt på golvet. Många klev av och i med det dåliga tempot fanns det gott om plats.

Casanovas var lika grymma som vanligt, om inte lite bättre till och med. Vilken stämmningshöjare det var när de klev på! Man märkte verkligen hur alla taggade till lite extra. De har så många bra låtar, och tempovariationen är bra till 90%. Är det fox så är det lugnt och mysigt, och i buggarna bränner de av låtar så att det står härliga till!

Markarbetade med finaste Copiar idag. Kände så fort jag kom till stallet att det var en bra dag, så jag slängde på dressyrsadeln, längde lädrerna, på med ridstövlarna och sporrarna. Nu skulle det arbetas på allvar! I vanliga fall brukar det vara hoppsadel, ridskor, plojridning i skogen men pga stormen så fick det blir banan idag.

Red fram på vägen i skritt och trav på lång tygel, sen blev det markarbete på banan. Gjorde mycket övergångar mellan skritt och trav, jobbade mycket på volter och seprentiner för att verkligen få igenom honom ordentligt. Det är mycket häst att rida, så uppvärmningen tar en himla tid och är rätt så kämpig måste jag säga. Han har tappat lite kondis det sista, har varit svår ridet i med det dåliga vädret det sista. Men han jobbade på bra, varierade mycket i formen. Red både i rund och lång form för att sedan aktivera lite till och få upp formen. Han gick så bra! Lyssnade på alla hjälper, och framför allt så lyssnar han bara bättre och bättre på min sits.

Drog på med galopparbete, och det brukar vara våran värsta sida. Ofta blir han väldigt lång och springig för att jag inte orkar hålla ihop honom, men som sagt. Idag var en bra dag och jag orkade hålla ihop honom och hålla ett jämnt och bra tempo. Gjorde mycket tempoväxlingar även i galoppen, skritt-galopp, galopp-halt, trav-galopp och så höll jag på. Han behöll den fina formen genom alla avsaktningar och igångsättningar! Så det sista samlade jag ihop honom ordentligt vid ena långsidan och då tjurade han ihop och bockade lite. Då tjurade jag till och red igenom det väldigt bestämt så vid hörnpassagen var han enormt vacker! Så till långsidan släppte jag lite på tygel och ställde mig i fältsits och då fick jag verkligen känna på hur stort steg han har! Fantastiska häst! Bild från förra våren.

Och här följer juni-december.

Den tionde Juni tog lillebror studenten, så hela förmiddagen spenderades på en parkering i väntan på deras utspring. Och dagen till ära spöregnade det konstant, men lillebror var nöjd (och full så han märkte nog inte så mycket av vädret...) och det var det viktigaste.
Jag hade semester hela juni vilket var fantastiskt skönt! Firade midsommar med finaste Hanna och hennes kompisar uppe i Leksand, midsommarfirandets moder. Det var en resa som hette duga det och kul hade vi, trots spöregn och kyla. Finns en bild där jag sitter i partytältet med jacka, vantar, halsduk, sjal och en filt om mig. Väldigt komiskt i med årstiden.

Juli inleddes med tre dagar på Öland tillsammans med Daniel. Vi fick ett ryck i mitten av juni och bestämde oss för en liten tripp till dansbandsveckan på Öland. Bodde på ett jätte mysigt vandrarhem i Borgholm och ägnade dagarna till shopping och god mat och kvällarna spenderades på dansgolvet. En väldigt lyckad resa!
Väl hemma satte sommarjobbet igång på allvar och jag var inte mycket ledig på hela månaden.

Även Augusti tilllägnades till jobb, men riktigt roligt jobb! Åkte på en tripp till Stockholm med en brukare och en av mina närmsta vänner, som då var en kollega. Vi levde verkligen loppan där uppe. God mat och massa shopping för oss alla. Prickade även in kulturveckan så vi såg diverse konserter och andra jippon. Gick även vilse på södermalm och en rullstol gick sönder mitt i gamla stan. Tågresan hem var lång men bestod bara av skratt och lycka. Ett väldigt fint sätt att avsluta sin anställning på!
Jag och Malin åkte till götet för att gå på liseberg och shoppa. Hade tur och fick bo hos en kompis, så det blev extra billigt och extra trevligt! Blev även medbjuden på Dolly Parton av en kompis, så det blev en helg till i götet och konserten var bland det hästigaste jag har upplevt!

September började med skola, och det kändes helt okej att gå dit, hade lång peppsamtal med Camilla som fick mig på rätt tankar. Skolan knallade på bra hela månaden och i övrigt stod mitt liv ganska still. Passade på att umgås med kompisar, festa och dansa. En riktigt välbehövlig peppmånad!
Den var även i spetember Wahlströms släppte bomben om att de ska sluta spela, och i panik letade jag upp varenda spelning jag kunde åka på. En del av mitt danshjärta dog den kvällen.

Oktober inleddes med en helhelg av fester, och trots att jag är nykter var det ordentligt kul. Det gäller bara att släppa på sin gard lite och våga bjuda på sig själv. Enklast var det på en 30-års fest, då jag bara kände 3 av 30 personer, så då var det betydligt lättare att släppa loss och det slutade med att sänggång var halv sex på morgonen...
Jag började tillbringa ännu mer tid i stallet och dansade som aldrig förr. Åkte blandannat till Motala för första gången och hade 'the time of my life'. Wahlströms och Casanovas på scen och massa duktiga killar vart ögat än nådde! Kvällen efter bar det av till växjö för dans till Wahlströms igen, började misstänka att dom kände igen en...Värsta stalker varningen på mig och Malin en period.

Dansfestivalen i Borås inledde November, jag och Malin bodde i världens minsta rum på ett halvsunkigt vandrarhem, men hade så sjukt kul! Spenderade en heldag på badhuset med bastu och bubbelbad för att dansa som tokar på kvällen. naturligtvis spelade Wahlströms en av kvällarna, och helgen efter var det dags igen. Ännu mer stalker varning....
Min Hanabanana och jag hittade tillbaka till varandra, vilket jag är evigt tacksam för! Hon har alltid funnits där, men när det bev olika gymnasielinjer och olika livsöden efter studenten så tappade vi kontakten litegrann. Men nu är den åter!

Mer Wahlströms bev det i December, smällde till med fem spelningar...Men jag lyckades även dansa till en hel del annat så december var helt klart min bästa dansmånad! Casanovas hade en spelning i Falköping som var grym! OCh ett ordentligt killöverskott gjorde att man kunde välja och vraka bland danspartners. I övrigt så finns en del av december i tidigare inlägg så här får min års summrering vara klar.

Satt på andra bloggar och läste deras årsresumé, och började fundera på vad jag själv hade gjort under året....Så jag gör en likadan, här kommer del 1, januari-maj.

Började mitt 2011 med nyårsfest med finaste Daniel, jag hade förstått det som att vi skulle på fest i nån lokal. Detta kändes helt okej, trots att jag inte skulle känna en kotte. Kommer till Vmo och inser snabbt att jag hade missförstått allt. Hamnade på middag hos Daniels kompis mamma. Paniken spred sig i hela kroppen, men va kul kvällen blev! En bra blandning på folk, vi var ett gäng på nästan 10 pers mellan 20-30 år och ett lika stort gäng av "vuxna". Starten på 2011 kunde inte blivit bättre.
I övrigt så bestod januari mest av jobb, jobb och mer jobb. Satt riktigt illa till ekonomiskt, i med att jag blev ensamstående så tog alla pass jag kunde på jobbet. Lyckades även hinna med lite dans och stallet. Men det var en riktigt jobbig månad, ur arbetssynpunkt.

Den första februari firade jag två år med mitt älskade lilla hus, jobbade en massa även då, var på bio och dansade för första gången i Ljungsbro. Redan nu började jag få panik inför våren då min anställning tog slut den sista mars...Och läsa kunde jag inte börja med innan mitten av maj. Så det var ett glapp som jag inte visste hur jag skulle lösa.

Hela mars hade jag panik inför min anställning, så illa kvickt tog jag beslutet att skriva in mig på skolan igen. Då väljer min chef att ge mig extra tid på jobbet, så blev lovad jobb fram till att kursen startade.
Jag och Emanuel (kakmonster till kompis) satte nytt rekord i att fika. Drack typ 2 liter thé var, en kladdkaka gick åt och en massa bullar slank ner. En minnesvärd kväll på många sätt. Dels var den otroligt trevlig samtidigt som det är ett skräck exempel inför framtida fikastunder....

April började med alldeles för mycket dans och jobb och alldeles för lite sömn. Men vad gör man inte för lite dans. Klippte även till med en resa till Gekås och brände lite av mina välförtjänta pengar. Saknades en del här hemma (fortfarande, trots att jag hade bott själv sen november...jo, jag har dålig självdiciplin..)
Jobbade mig igenom hela påsken, men hann med både långfredagsfirande på en lokal krog med livemusik, rockabilly ala John Lindberg Trio, som har spelats enormt mycket sen dess och även dans hanns med. Frågan är hur jag orkade, men uppenbarligen fungerade det.

Inledde maj med en hoppträning tillsammans med Copiar vilket resulterade i ben som var som överkokt pasta och träningsvärk i fyra dar. Jag följde ESC slaviskt och tatuerade mig. Paniken inför en skolstart hängde över mig som ett svart moln under hela månaden, för den 16 maj skulle skiten starta. Kom iallafall iväg till skolan trots att hjärnan skrek att jag skulle göra något annat. Som tur var fanns en tidigare klasskompis i den nya klassen och det var hon som fick mig att hänga i. Tyvärr, för min del så hade hon redan läst kursen och jag var kvar ensam. Vilken jävla skitklass jag hade hamnat i. Inte nån som ens hejjade på morgonen, eller satte sig vid en, trots att jag var först in i salen. Livet sög hårt just då och ett nytt uppehåll var inte långt borta! Men jag lyckades hänga i och klarade kursen på första försöket.
Lillebror tog också ett stort steg i livet och gick på studentbal, han var så stilig! Och blödig blev jag när han kom gåendes med sin fina baldate!

Åhh vilken kryssning det blev! Startade tidigt på onsdagmorgonen med en liten tripp upp till Mjölby, för att avverka en bussresa upp till Stockholm. Vad många skratt det blev under den resan och halvt kaos när vi kom upp till färje terminalen. Var hur mycket folk som helst som skulle kryssa...Men efter några om och men fick vi checka in, fick till och med en uppgraderad hytt, Inte mycket att hänga i granen, men vi slapp sova under bildäck iallfall. Det var fruktansvärt spännande när alla fyra skulle byta om till middagen samtidigt. Om vi stod på rad mellan sängarna så fick vi nästan plats.
Lyckades byta om och tog oss upp till buffén, jag hade världens skräck inför den men det hade jag inte behövt. Det fanns så mycket gott att välja mellan! Men som alltid äter man för mycket...

Under kvällen blev det dans, och naturligtvis till Wahlströms. Dom spelade nonstop tillsammans med band från Göteborg, Glennartz. När jag läste det namnet tappade jag minen totalt, förväntade mig ett mogenband med dragspel och saxofon, men på scen står det fyra killar i 20-års åldern. Förvåningen från min sida var total. Tyvärr var det lite dålig takt och lite falsk sång så jag kommer inte att åka på dom igen men trevligt med nya band! Men när Wahlströms klev på var lyckan total! Blir en helt annan känsla när man hamnar så nära ett band som man gör på båtar eller krogspelningar. I vanliga fall står dom väldigt högt upp på en scen, men på båtar hamnar man nästan i jämnhöjd och man får ett helt annat utbyte med bandet.

Vi dansade och levde loppan hela kvällen, helt fantastiskt var det! Att få tillbringa så mycket tid med sina finaste vänner och få göra det roligaste man vet är livet!

Jag och Malin passade även på att leta reda på bandet för att få tacka av dom det är ju trots allt bara en halv månad tills de lägger av. Så vi samlade mod till oss och pratade med dom. Vilka tuffingar vi kände oss som. Det första man möts av är så goa kramar av hela gänget, och dom pratade så gott om att dom hade sett oss på så många spelningar det sista. Får bara hoppas att de tar det som en komplimang att man åker land och rike runt för att dansa till dem.



Emil som spelar bas, jag, Daniel som spelar gitarr och sjunger och Malin.