Sandra Birgithe

För första gången på många många år har jag tränat på egen hand. Praktiken har tillgång till ett lokalt gym en gång i veckan, så idag tillbringade vi en timme där. Jag startade med 15 minuters löpning, och det kändes faktiskt helt okej. Jag som inte har sprungit sen högstadiet, så jag var positivt övveraskad över min egen förmåga. Körde vidare med lite strech innan jag tränade lite styrka. Gjorde några benövningar i maskin, samt raka och sneda situps, rygglyft, både raka och vinklade och avslutade med plankan i 45 sekunder. Sedan tog jag en rejäl stund till att stretcha ut ordentligt.

Första dagen på praktiken är avverkad och det gick bra! Jag är i Vaggeryd och jobbar motiverande med ungdomar som inte har kommit ut i arbetslivet. Så för tillfället gör jag inte mycket på praktiken, försöker mest lära känna ungdomarna och förstå mig på stället samtidigt som jag försöker ta in alla intryck och hitta lite rutiner. Tågresan hem var det värsta på hela dagen, 10 minuter sena på grund av ett mötande tåg och trötthet utan desslike så kvällen idag kommer inte att bli sen. Trots trötthet så har jag verkligen en bra känsla inför de nästkommande 10 veckorna!

Denna nya träningskompis är ingen mindre än min lillasyster Em, hon har alltid varit den som har varit mest peppad till träninga av oss två trots detta var jag den  första som hamnade på Friskis. Men nu har även hon inhandlat ett träningskort och kommer hänga på mig och Hanabanana när fläsket måste skakas om lite. Så ikväll gjorde fantastiska trean sitt första pass. Den ene med mer träningsvärk än den andre, så ett baspass fick det bli. Ett gött pass där man kan lägga nivån där man vill, exempelvis så är det inga hopp, det lägger jag till. Likaså görs plankan på knä, bara att gå upp på tå så har man löst det. Sjukt gött var det iallafall, och sjukt gött att ha ytterligare en att träna med.

Men nu drar praktiken igång vilket för min del innebär pendlande till Vaggeryd, så kvällarna kommer att bli långa och starten på dagen kommer att ske tidigt. Men förhoppningsvis ska jag orka hänga i och träna på!



Enda bilden jag hittade på mig och syrran, inte så smickrande. Men vi bjuder på den, eller mer korrekt, jag bestämde att hon också bjuder på den ;)

Gjorde ett nytt försök med min träning idag, och det gick bättre. Fick till och med parkeringsplats på den närmsta parkeringen så bättre kunde det inte bli. Tog ett medelpass som var väldigt dansinspirerat, mycket fotsteg trots att det bara rörde sig om uppvärmning för armarna, en hel del shakande och höftrörelser ihop med massa bra musik! Och äntligen var jag helt pigg i kroppen. Inga spänningar alls i axlarna så all styrka kunde jag vara med på med det bästa var ändå att jag för första gången kunde göra alla rörelser med alla kroppsdelar under hela passet. Sjukt go känsla!

Så summan av veckan blir ett step pass, ett medelpass, sex ridpass och en danskväll. Så trots att det blev lite dåligt med träning, så väger allt ridande upp det. Har ju trots allt ridit och inte bara åkt häst som man har gjort de sista månaderna.

Vilket tryck det var igår! Jag har under min fyraåriga danskarriär aldrig varit med om något liknande. Massa människor och så många verkade vara på topp. Det klappades och tjoades omvartannat och stämmningen var ända uppe i taket. Helt grymt! Nova var bättre än vad jag kommer ihåg, men dom är fortfarande inga favoriter. Många covers och lite otakt, och ibland helt odansant takt också. Men de såg ut att gilla sitt jobb, spexade lite och var glada kvällen igenom.

Sannex var bättre än på länge! Helt lagom med spexande och glädje, och dom spelade sina absolut bästa låtar hela kvällen. Golvet var helt okej, men lite åt det sträva hållet. Fläktarna gick för fullt, fönstrerna var öppna och garderoben gick jätte smidigt. Inte mycket mer man kan kräva av en riktigt lyckad danskväll! Jo, lite dansanta karlar kan krävas med, och det fanns det lite för många av. Hann inte ens med hälften av dom jag ville dansa med. Hur långa ska kvällarna behöva vara för att man ska kunna dansa med alla man vill???

Favoriten var där, vilket resulterar i en lycklig Sandra. Hittade även en gammal danskärlek som jag inte har sett på länge, väldigt kul att hitta tillbaka till varandra! Drömmen från Trollhättan var också där, dock är han lite för poppis så fick jaga lite. Men efter en dans så förstår man att han är värd besväret! Vilken karl! Lärde även en nybörjare grunderna i fox, dock ville han att dansen skulle se bra ut, showa off inför polarna så jag fick föra. Måste säga att jag är grym! Och han var otroligt följsam för att aldrig ha dansat fox innan, all cred till honom. Daniel från Falköping hittade jag i folkvimmlet och minst en dans måste tas med honom när man har chans.

Så summan av kvällen är att jag är riktigt nöjd och kommer leva på helgens danser lääänge.

Jag är så äckligt frustrerad just nu! Skulle in till City för att träna, åker in med god marginal för att hitta p-plats och hinna byta om. Det fanns inte en platsjävel på hel Öster. Så tog mod till mig och åkte till parkeringshuset, som jag för övrigt hatar att parkera i. Utanför stod det att det fanns 50 platser så det var ju lugnt tänkte jag, men icke. Folk har parkerat så fruktansvärt illa och står över två rutor på många ställen och de få platser som fanns kom man inte in i för att folk runt om inte har lärt sig parkera rakt. Så jag fick vackert vända, för fem minuter innan passet skulle börja hade jag fortfarande ingen plats. Och det är minst 5 minuters gångväg från närmsta parkeringen till Friskis. Så nu har jag även fått en prick av Friskis på grund av att jag hade bokat en pass utan att dyka upp. Helt fantastiskt.

Som rubriken lyder så har ridbanan äntligen tinat! Så för första gången på evigheter kunde man rida någorlunda ordentligt. Tyvärr har jag sjuk träningsvärk efter två dagars ridande utan sadel på en smal häst. Så bara att byta sittben var jobbigt och gjorde ont, så allt travjobb fick bli under lättridning. Till att börja med var Copiar lika medgörlig som en pinnhäst. Stel och helt skänkeldöd och brydde sig inte om mig för fem öre. Så jag red bara igenom honom lite snabbt, men när jag hade galopperat en vända så taggade han till jätte bra. Började lyssna på mig, så jobbade mycket med övergångar och alla satt! Men i galoppen var han lite jobbig, jag vet inte om han är pigg och glad eller om han tjurade på mig, men ett par gånger brallade han riktigt rejält. Dock fick jag snabbt ihop honom igen och han skötte sig exemplasikt efter det. Så jag är jätte nöjd med honom! Sista varven i traven var helt fantastiska, han höll ett jämnt och bra tempo, bar sig själv jätte bra och var inte det minsta framtung. Så nu väntar jag bara på att skogen ska tina upp med, trivs bättre där än på banan. Men valet mellan en isig stig eller en fin ridbana var enkelt.



En pigg och glad Copiar :)

Jävlatentahelvetedutardödpåmig!

Hela mitt tangentbord strejkade för en stund, mitt i tentaskrivandet. Jag höll allvarligt på att börja gråta i ren frustration. Och ja, jag är som vanligt ute i dålig tid. Har 1000 ord kvar att skriva och det ska handla om min egna samtalsförmåga och min samtalsutvecklling. Det är ju tur att det handlar om reflektion, för det har ju alltid varit min starka sida. Eller inte.

Slitermitthår!

är när man inte har kommit ur pyjamasen på en hel dag och använder en axelbandslös bh, bara för att slippa krångel när den ska av till natten igen. För samma pyjamas stannar på. Hej hemtenta!

Aldrig har jag känt mig så off samtidigt som jag har haft så kul! Jag trodde att Step 1 skulle vara väldigt basic, men det var det inte. Många vändningar och svåra steg, så det var inte mycket jag klarade. Som tur var hamnade man längst fram med...Men jag skiter i vilket men stackarna bakom mig. Dom hade ju nått att koncentrera sig på, och skrtta lite åt. Trots detta blev jag genomsvett och log mig genom hela passet. Men några mer Steppass kommer det inte att bli förrens till hösten, så att man är med från start.

Sammanfattningen av förra veckan blev tre hästdagar, ett baspass och två medelpass. Jag är nöjd! Förutom att det inte var någon dans, men men. Finns det inget bra i närheten och att man har en plånbok som biter är det lika bra att inte åka.

Jag trivs på mina medelpass! Det känns lite "hemma" att vara på dom, oasett vem som leder det. Jag har börjat hajja upplägget och de flesta av rörelserna, trots att passen skiljers sig från varandra väldigt mycket och framförallt så känns det bra att man får alla bitarna. Det är kondition, styrka, strecht och balans och jag gillar variationen skarpt. Dagens pass hade mycket fokus på lår, så många övningar med knäböj som grundövning. Så det kommer garanterat att kännas imorgon. Kroppen kändes mycket bättre än senast, men spänningarna i nacken/axlarna är fortfarande kvar...

Imorgon tar jag och Hanna nya tag. Hon är äntligen pigg så det är ett steppass som står på schemat här näst.

Nu har jag varit på Friskis en vecka utan träningskompisen och jag har överlevt. Ikväll tog jag medelpasset som jag har varit på innan, väldigt skönt att känna igen rörelser och tränaren är så bra! Peppande och energisk.
Men ikväll var min kropp inte överens med mig, låren var helt stumma, axlarna spänner och knäna värker. Knäna misstänker jag är dansens fel. Väldigt vanligt att dansare har ont i just knän på grund av all belastning och snurrande. Axlarna har jag inte en aning om vad det kan vara. Kände inget konstigt innan första armhävningen, då bara ilade det från yttersta spetsen på axeln och ända upp längs med halsen. Fruktansvärt obehagligt! Dock överlevde jag passet, men fick plocka bort alla armhävningar och vissa armrörelser, så surt! Men men, det kommer fler pass.

En glad nyhet är att jag har anmält mig till en foxkurs senare i vår. Förhoppningsvis får jag en plats. Det är en spännande kurs då alla dansar med alla oavsett kön så äntligen ska jag lära mig att föra "ordentligt". Håll tummarna för att jag får en plats =)

Alla Hjärtans Dag firade jag med finaste Hanna, blev till och med utbjuden på finfin restaurang. En såndär som är så fin att man knappt vet hur man ska bete sig, eller knappt hur man tar sig in. Eller hur Hanna? ;)
Vi åt sjukt god mat och hade jätte trevligt!

Bjuder på en bild från det glada året 2005, Hanna och jag på konfa läger.

Kvällen till ära så fick det bli ett bas pass, hade tänkt gå på ett medel då det passar mig väldigt bra, men det låg så illa tidsmässigt för mig så bas fick det bli. Och utan att vara katig eller kaxig så måste jag erkänna att det var för enkelt. Stegen var väldigt simpla, styrkan var okej men lite för kort del och det kändes som att hela passet gick lite på halvfart. Men svettig blev jag, pulsen gick upp och tränade gjorde jag, och bara det är ju ganska stort i sig.

Måste också berätta att morgondagen, aka alla singlars hatdag ska spenderas med en dejt. Jag vet inte mer än vem jag ska träffa och när vi åker, resten blir en överraskning. Ska bli sjukt trevligt!

Min träning gick inget bra denna vecka, lyckades bara klämma in ett station70 pass och ett medelpass. Dock har jag vägt upp det med antalet häst dagar och lite dans.

 

Hade Copiar som vanligt onsdag och fredag, Kirostro tisdag och lördag, Alexandra i söndags, så min häst vecka har verkligen varit full! I med att både Kirostro och Alexandra är boxhästar så har mina dagar i stallet inneburit mer än bara pyssel och ridning. Det ska mockas, bäras hö och vatten och framförallt så är det en ansträning för hjärnan att göra allt detta när man inte är van.

 

Mestadels av tiden till hästryggen spenderade jag i skogen, där jag trivs som bäst. Men red Copiar på banan och det är det jävligaste vad pigg han är. Skrittarbetade jätte mycket, lite travarbete och några varv i galopp. Men galoppen är inget jag är stolt över, han är så laddad och taggad att bakbenen var inte är många millisekunder i backen. Han lättade bak i nästan varje steg, så nu längtar jag som tusan till att man kan rida som vanligt igen. I lördags blev det barbacka ridning, mys mys mys! Hade jag bara haft balans och en trygg häst så hade jag ridit barbacka jämt. Kirostro är riktigt behaglig att rida utan sadel, trots att han är ganska liten och benig. Alexandra däremot är en korsning mellan ardenner och nordsvensk så hon har en riktigt go barbacka rygg, det är som att sitta i en fotöjl. Så naturligtvis blev det ridning utan sadel idag med. Dock misstänker jag att träningsvärken kommer infinna sig imorgon, för det är värre för ljumskarna att sitta på en sån bred häst än en benig. Men det är lätt värt lite träningsvärk när man kan vara ute och rida i strålande sol och snö.

 

Vackra Alexandra

 

Och söta Kirostro

Foton tagna av min syster.

Ännu ett besök skulle ske i Ljungby och Garvaren, dock var denna gång mer i mitt "område" då kvällen skulle gå i dansens tecken. Min älskade följeslagare (eller om jag är hennes?) Malin skulle inte dansa och de andra som jag brukar åka med valde att åka och dansa i Växjö istället så det blev till att åka med lite nya människor.
Alltid trevligt! Vi startade med middag på ChiliThai, från början skulle vi vara typ 10 personer. Slutade med fyra, jag och grabbarna grus, Nicklas, Johan och Klas. Var helt klart annorlunda att vara ute och äta med folk man i vanliga fall bara pratar lite med mellan låtar eller lite i pausen. Men trevligt hade vi, gällde bara att hänga på den grabbiga stilen och hålla minen trots vissa råa skämt. 

Fyllde på med lite folk i bilarna längs med vägen och tillsut fick man syn på Garvaren igen och dansandet drog igång. Bra golv, lite lite folk och framförallt lite för lite dansant folk. Men man fick gå runt mellan kompisarna så löste det sig bra. Sannex var bra som vanligt, showade precis lagom och jag fick mina två favorit låtar spelade utan att ens behöva önska dom. Kvällen blev jätte bra, dansade med två okända och den ena var väldigt festlig. han bjöd upp mig, och jag stod upp. Vi dansade två fox och i pausen till buggen var det första han sa: "det var helvete va lång du va", lite spännande att han kom på det då och inte när han bjöd upp mig men han verkade inte tycka att det var så jobbigt för danserna gick väldigt bra.

Hemresan var ju ett äventyr... Till att börja med skulle jag köra, och som tur var hade det börjat snöa och blåsa. Samma vanliga tur som jag alltid har när jag kör. Vi fastnade en stund på Statoil för lite natta mat och sen började vi den lååånga resan hem i vinternatten. Snöandet tog i ännu mer så för första gången har jag legat i mitten av två körfält i närmare 10 mil. Men hem kom vi hela och rena, med sänggång halv 5 för mig.

Favoriten var där, och jag fick både första, sista och ett par danser i mitten så Sandra var lycklig och otroligt danskär!



http://www.fjl.se/Tidningen/Notiser/Sannex-bjuder-pa-julsingel/

Jag älskar min sambo nått helt sjukt mycket, men senast inatt höll jag på att slänga ut honom för att aldrig släppa in honom igen. Första gången väckte han mig 3.13, sedan 5.23, 7.30, 8.10, 8.45 och som final på det hela flög han upp i sängen och somande på mina ben. Och för säkerhetens skull hade han spytt under natten med och flyttat om lite på diskbänken. Så under dagen har han inte legat på topp ska gudarna veta. Men så sitter man och tycker lite synd om sig själv i soffan, och vips så har man en stor grå katt med stora gula ögon som tittar på mig och som bara säger "jag älskar dig". Och då är man fast igen och kan inte förstå varför man ville slänga ut kattskrället senast i morse.



Världens finaste Minus!

Och det gick bättre än förra gången! Styrkan och konditionen märkte jag naturligvis ingen skillnad på, men kordinationen. Det gick så mycket lättare och jag fick med mig både armar och ben under hela passet, vilket kändes så gött! Tyvärr var min fina träningskompis sjuk, så Sandra den fege, har varit ensam på Friskis. Jag som hatar att vara i nya och obekväma (jo, träning är en obekväm upplevelse för mig) situationer ensam, men jag klarade det. Var inte lika pepp under passet, trots en grym ledare som peppar hela tiden så där ser man hur mycket det gör om man har med en go polare.

Passade på att basta efter passet, vilket var väldigt bra för mina stackats muskler. Jag har levt med konstant träningsvärk sista veckan, ihop med smärtan och stelheten efter avtrillningen. Men nu känner jag inte av någonting från ridolyckan så nu kan allt bara bli bättre!

Vilken pina! Men så gött var det, ytterligare några timmar spenderades på Friskis igårkväll. Jag och Hanna slog till med ett Station70 pass, som är ett medelpass fast med fyra extra moment i form av styrkeövningar. En med hantlar, en med pinnar, en med bräda och den sista med gummiband. Så starten gick med uppvärming, stretch och styra precis som ett vanligt pass. Sen var det bara att köra igång med stations jobbet. Det var inte lätt ska gudarna veta, helt genomsvett och skakig var jag. Värst var helt klart gummibanden, så idag är det läskigt jobbigt att lyfta på armarna allt för högt! Även knäböjen känns nått helt enormt idag, upplevelsen av att lårmusklerna är 2 decimeter för korta är otroligt spännande och man går som en gammal kärring.

Sammanfattnigen av förra veckan blir ett yogapass, ett medelpass och 10 timmar dans. Jag nådde inte mina tre pass på Friskis, men jag känner att all dans vägde upp det. Så summan är att Sandra är nöjd med sig själv och sina prestationer.

Så, fantastiska fyran (Malin, Tim, jag och Dure) skulle göra Götene farligt. Helt nytt ställe för mig och då är det alltid skönt att ha med sig fina vänner. Men i slutändan blev vi bara två. Malin stackaren hade fått migrän precis innan vi skulle hämta dom, så hon  och Tim stannade hemma. Så helt plötsligt var vi bara två, men åkte det gjorde vi ändå. Vackert vinterlandskap fick vi på vägen upp, dåligt med trafik var det så resan gick jätte smidigt. Väl uppe i parken kom Dure in, men inte jag.Entrén hade låst sig...Men efter ett mindre vigt språng över avgränsningen så hittade även jag in. Parken var en riktig park, stor cafédel med små stolar och bord, stor garderob och en stor och hög scen.

Golvet var helt okej, men lite strävt. Men det problemet har jag upplevt det sista så ska se om inte det stora problemet är mina skor. Tanken är att jag ska inhandla lite silikonspray (funderar på om vanligt balsamspray kan fungera??) och se om det blir någon bättring på den fronten.

I vilket fall blev kvällen sjukt bra! Dansade de första med Dure, gick sådär. Båda var lite sega och stela efter resan upp och jag har fortfarande lite ont sen olyckan till häst. Plus att benen fick ordentligt med stryk i fredags. Men efter ett par danser var vi riktigt igång! Hittde sedan en gammal goding som jag gärna tar en dans eller två med de få gånger vi ses, och lika bra som vanligt gick det. Jag hittade ett så otroligt bra flyt i foxxen och han för helt grymt bra.

Letade sedan efter bordsgrannen, en för mig helt okänd karl men såg honom på golvet och misstänkte att vi skulle kunna dansa riktigt bra ihop men hittade honojm tyvärr inte. Men han hittade mig så allt löste sig. Så nu har jag ytterligare en danskärlek, denna gången från Trollhättan. Det blev tillochmed lite bättre än vad jag hade hoppats på! Endast foxx, men snabbfoxxen blev verkligen en snabbfoxx med massa intensivitet, musikanpassning och glädje! Vi dansade två danser innan paus och som tur var hittade jag honom efter paus, och jävlar vad det gick, ingen av oss hade nån särskild koll på hur många vi dansade men mer än två var det det kan jag lova. Tiden bara försvann, så är det när man är totalt lycklig.

Fjäskade till mig att bandet skulle spela Clown I Mina Kläder, och till min lycka så gjorde dom det. Första lugna efter paus så fick jag min önskan uppfylld.

Lyckades även lägga belsag på Jonas en vända, tyvärr vart han bokad till de efter så det blev bara en dans. Men så länge det är en så bra dans så är det helt okej att det inte blev mer. Ska leva på den ett tag tänkte jag. Till sista hittade jag Johan, och  vad det gick. Fick två lugna och sen satte Sannex igång på allvar. Om det var någon där som dansade sista och inte blev anfådd vill jag verkligen veta hur dom lyckades!

Så ännu en grym kväll är till ända och Sandra ska sova som en stock fram till det att hon vaknar.

Trots lite smärta och stelhet i kroppen och ett starkt hat mot kulturhuset så ville benen dansa. Var ju trots allt 2 veckor sen sist. Men det var inte mycket som talade för dansen...Dels lokalen, dels min kropp och banden. Har tidigare dansat till Excess och då var jag inte imponerad. Och Highlights har jag aldrig dansat till överhuvudtaget, så det skulle verkligen bli en överraskning och se hur dom var.

Det var väldigt dåligt med folk vi 19 när det började, själv var jag fashionabelt sen som vanligt, dock bara med 5 minuter så jag missade Excess första låtar. Det var någorlunda jämna par, men inga "kändisar" så jag tog tag i första bästa och startade kvällen på ett mycket bra sätt! Tyvärr var golvet lite strävt, men kaffet kom fram illa kvick så knäna och höfterna klarade sig även denna kväll.

Excess är fortfarande inga favoriter, men vad mycket bättre dom var än senast! Dock lite för "dansbandiga" för mig, men helt klart dansbart. Tyvärr var sulutet på låtarna väldigt svåra att sätta, det kändes inte som att de helt hade övat in just slut. Lite svåra att få kontakt med, men de verkade trivas och det gör mycket för upplevelsen. Ett glatt band får glada dansare.

Highlights var så bra! Dom kommer jag absolut att åka på igen, väldigt bra blanding av låtar och stil, väldidig bra takt och ett trevligt band rätt och slätt. Tyvärr hade även dom lite problem med sluten på sina låtar, men man får bara hoppas på att det blir bättre med tiden. Bandet i sig är ju ganska nytt, och sångaren har ju bara varit med sen 2011.

Så efter 6 timmars dans var Sandra mör i hela kroppen. De första tre timmarna gick bra, den fjärde gick okej och de sista två gick på ren vilja, men dansa till slut skulle jag bara göra. Trots att det var dans på hemmaplan så kände jag inte igen överdrivet många, dansade med två nya. Första dansen och sen hade jag en ung, liten kille som bjöd upp och helt ärligt så blev jag lite skraj när han gjorde nedläggningar i foxxen för jag misstänker att jag vägde ungefär 20 kilo mer än honom. Men han löste det galant! Mycket duktig dansare.

Favoriten var där och vi lyckades få sista ihop även denna kväll, lycka!

Termometern har sagt -10 hela dagen. Lagom motiverat att åka till stallet, men jag och syster kom iväg och det vaar riktigt mysigt. Solen låg på och helt vindstilla var det så alla minusgrader kändes inte så farligt. Det snöade en del i morse med så det glittrade sådär fint i solen. Vintern känns helt okej om det är så fint väder. Hästarna var vädigt på tå idag, antagligen på grund av kylan. Men ut kom vi, tog en runda i skoge och på några ställe låg det så pass mycket snö så att vi kunde trava och ta en liten galopp.

Både Copiar och Challe laddade järnet i sista backen och jag hörde att Em fick bråka lite med Challe, så jag saktade in Copiar ganska rejält vilket resulterar i att han tjurar sönder på mig och bockar. Han ville ju så gärna fortsätta galloppera och busa, men resultatet blir att Sandra far som en vante, men som tur är slog jag mig inte så illa. Ont i en arm, en smäll över näsan och huvudet hamnade på en rot... Så nu blir det hjälm byte så fort jag hinner. Den jag har nu har varit med i en avtrillning för mycket känner jag. Underbara Copiar sprang iväg ett par meter, men kom tillbaka lika snabbt så då slapp jag jaga honom iallafall. Alltid en tröst. Slängde mig upp lite vigt (eller inte, hästen är 182 cm hög och jag var iförd full vinter mundering). Vi tog en sista trav bara för att känna så att de inte var för över pigga igen, men båda hästarna gick jätte lugnt och fint. När vi kom tillbaka till stallet passade vi på att vara lite på banan och jobba dom i skritt. Copiar gick som en klocka, gjorde klockrena skänkelvikningar och sökte sig neråt på ett väldigt bra sätt.

Så nu blir det till att tycka synd om sig själv resten av kvällen, nebäddad under massa filtar och katten i knät.

Jag har aldrig varit någon tränings människa, trots att jag har hållt på med lite olika former av träning under mina år i livet. Men nu är det en nystart! Satt och chattade med Hanna i tisdags kväll, och hon om någon vet hur anti träning jag har varit, men var ändå tvungen att fråga om jag inte skulle med på ett yoga-pass på Friskis. Och jag hängde med, det trodde nog varken hon eller jag på men iväg kom vi. Måste säga att jag trivdes med yoga, det var lugnt, behagligt, samtidigt som det krävde en del styrka och smidighet. Så nu ska jag pröva det några gånger till och se om jag lyckas hitta rätt andning också.

Det hela slutade iallfall med att jag numer är (stolt) ägare av ett 6-månaders kort på Friskis. Lika bra att satsa hårt! Så nu ska jag se till att varje pass blir så billigt so möjligt genom att träna så mycket jag orkar med. Satsar på att få till tre pass i veckan. Två under veckan och helgpass är drömmen. Men man får ju se hur allt blir, skola, hästar och dans ska ju också hinnas med. Dock ska tre pass avverkas varje vecka! Det ska bara gå.

Så ikväll blev det ett nytt pass (allt är nytt för mig dock, var ju trots allt 4 år sedan jag tränade sist). Jag och Hanna tog ett medel-pass. Det passade mig ypperligt! En bra blandning av övningar, mycket styrka och stretch. Är ju däremot helt okapabel till att få armarna att göra en sak och benen en annan, men kör jag på med liknande pass så kommer även det ordna sig. Allt jag fick dra ner på ikväll var antalet armhävningar, antalet situps, lite på plankan och vissa armrörelser. Så jag ger mig själv godkänt. Trodde verkligen att jag inte skulle klara det över huvudtaget så jag känner mig faktiskt lite stolt.