Hoppträning

Jag har precis avverkat min bästa hoppträning på evigheter. Maken till mer lyhörd och glad häst har jag inte sett på evigheter! Älskade pålleplutt!

Jag och Copiar har kommit så otroligt långt ihop. Från att han inte ville ha mig på ryggen, till att han idag litade på mig helhjärtat och hoppade de "farliga" hindrena utan en tillstymmelse till tvekan.
När vi började hoppa ihop körde han sitt eget race, ner med huvudet och bara sprang utan att lyssna på mig överhuvudtaget. Idag inväntade han varenda signal jag gav hon. Lycka!
 
Hoppas på att det blev lite bilder tagna, för då kommer dom upp här snart.

Mitt alterego

Idag har jag lekt modell till förmån för ett projektarbete. Det var väldigt skoj att få se mig själv i spegeln, för det var ju inte riktigt jag. Mycket smink och piffigt hår, allt som jag inte är i vanliga fall. Men snyggt blev det! Fotosessionen och stylingen gick i 20-tals tema, men med en modernare touche. Själva sessionen körde vi utomhus i ett lusthus och jag väntar spänt på resultatet! Jag hoppas verkligen att det inte syntes att jag frös. Men enbart klänning i 3 plus är inte att leka med. Men vad gör man inte för konsten.
 
Skickar med två backstage bilder som togs innan sessionen.
 
 
 
 

Gammal skit del 2

Dagböckerna stannade. Dom åkte in i förrådet igen. Allt som jag har upplevt i mitt liv har gjort mig till den jag är nu. Och jag är fruktansvärt stolt över den jag är, jag är stark, målmedveten och tar ingen skit. Jag vågar säga ifrån och jag vågar plocka bort energitjuvar ur mitt liv. Jag har inget behov av att vara till lags, jag är jag och inga mellanting. Lika arg som jag kan vara, lika mycket kan jag älska.
 
Nu ska jag fortsätta att njuta av denna höst tillsammans med familj och vänner. Livet är bra, och det ska det fortsätta vara. För det har jag bestämt.

Gammal skit

Det är otroligt vad mycket ångest det kan rymmas i en liten kropp. Jag rensade mitt förråd idag och hittade gamla dagböcker som jag bläddrade i under kvällen. Det var ingen kul läsning. Det var smärtsamt. Och att det började så fruktansvärt tidigt, det har jag förträngt. På ett par ställen har jag till och med skrivit om hur illa min kropp såg ut de gångerna jag åkte på stryk. På andra ställen står det om mina ätstörningar och allt som allt så handlar det om ångest. Ångest som på nått sätt fick plats i min kropp, och i nuläget är jag helt oförstående till hur den fick plats.

Nu sitter jag med denna gamla skit i mina händer och funderar på om jag vill ha kvar det, eller om jag borde kasta dom. Jag är väldigt delad, för dom är ju en del av mig. Sen att den delen är något jag helst vill glömma skapar ju problem...

Ladies Night

Ladies Night är ett jippo som jag ens har skänkt en tanke. Det var inget som jag ville gå på, jag hade snarare känslan av att det skulle vara sexistiskt och att det bara skulle vara skrikande, småkåta 40+ kvinnor som gick på det (inget illa gentemot dem, mina fördommar är det som talar). Men igår kom jag över två biljetter, så jag och lillasyster hamnade i KinnarpsArena. Och tur var det, för jisses vad skoj det var! Hela showen var så otroligt välgjord och balanserad. Lite nakna överkroppar var det och lite könsroll skämt, men överlag så var allt så lagom för min tantiga, propra och feministiska smak. 
 
Deltagarna i år var Andreas Johnsson, Magnus Uggla, Martin Stenmarck, Hasse Brontén och Anders Timell. Bäst under kvällen var helt klart Uggla, han lyfte hela showen! Bland annat så körde han ett medley av sina egna låtar och trycket i arenan var grymt! Men det bästa var ända när han vågade bjuda så pass på själv själv och kom ut i glittrigklännning och körde raggingsskämt med Brontén.
 
Extranummret gick inte av för hackor heller, Andreas kom in och körde sin Glorious! Whoho vilken fest det blev, så gott som alla stod upp och dansade och sjöng med i låten.
 
Så summan av kvällen: Den showen går jag på nästa år, men då ska det gås med mina vänninnor och ätas mat innan. Så jäkla skoj var det!
 
 
Lånade bilden från google.
 
 
Jag och lillasyster innan showen. Bilder kommer från jnytt.se.
 
 
 
 

Två år

Jag har nu bott ensam i två år. Två år som jag trodde skulle blir en mardröm. Två år som har blivit helt fantastiska. Missförstå mig rätt nu, jag och fd sambon hade det bra tillsammans, men när han flyttade trodde jag verkligen att mitt liv skulle gå under. Dels saknade jag honom så att hjärtat värkte, och dels var jag livrädd för den praktiska biten. Jag klarade ingenting själv när vi bodde ihop, det var karln som skötte allt tekniskt. Så betala räkningar, byta lampor och skruva upp hyllor var inte my kind of thé så att säga. Allt detta och lite till har jag fixat själv sen dess. Jag har helt enkelt varit tvungen. Och det har jag gjort. Jag har gjort mer än vad jag någonsin trodde var möjligt, jag skruvar bil, jag sätter ihop möbler, renoverar kök, sköter trädgården, rensar vattenlås m.m. Nu skiter jag i jantelagen och står för att jag är jävligt bra!

Woho!

Idag är Sandra lycklig för ikväll ska hon daaaannnnsssaaaa hela natten lång!

Fast i foxträsket

Och jag verkar inte kunna ta mig därifrån, men lika bra är det för kul är det!
 
Jag och "vetlanda gänget" bestämde efter Nässjökursen att en kurs till kan vi passa på att dansa när det ändå är i närheten.  Och så blir det med besked, för Sandra ska dansa som hjälpledare!!! Wiho! Det är så sjukt stort för mig, för nu har jag äntligen fått bekräftelse på att allt mitt dansande i vardagsrummet och konstanta övande ger resultat. Så en helg i november drar jag till Växjö och gör min första (och förhoppningsvis inte sista) danskurs utan att stå med på deltagarlistan. Känns helt awesome!
 
 
Dansbild från  i sommras, jag och världens vackraste männsika. Min lillasyster Em.
 
 
Foto av Peter Dottax (https://www.facebook.com/DottaxFoto?fref=ts)

Hoppträning

Idag har jag hopptränat för första gången på evigheter! Var ju över en månad sen jag hoppade överhuvudtaget i med att en hälta kom ivägen. Men nu är vi på banan igen min kärlek och jag! Och vi båda är lika glada för det, han var riktig taggad och busade efter hindrerna och jag flinade med hela ansiktet. Lycka!

Underbara höst!

Jag älskar hösten, så länge den visar sig från sin bästa sida. Det har den gjort idag och jag kan inte må bättre! Strålande sol och typ 6-7 grader. För mig är sommaren mest jobbig, visst är det lite skönt att slippa klä på sig så mycket kläder. Men det väger inte alltid upp för svimningar, soleksem och en knallröd kropp. Så nu är vädret på topp! Tyvärr är det för få dagar som ser ut såhär, både sommaren och hösten har ju tyvärr regnat bort...Så idag passade jag på att njuta desto mer. Cykel till skolan, varje rast var jag ute, och underbara timmar spenderades i stallet. Och som det ser ut nu så ska morgondagen bli lika bra! Det enda som ställer till det lite är de kalla nätterna, i morse behövde jag inte torka en blöt sadel. Jag fick skrapa av isen från cykeln istället...
 
 
 
En härlig höstbild från förra året, finate Qazz fick vara modell.

Sysslolös

Jag har en helg hemma. Kan inte påminna mig om när det hände senast. Det brukar vara minst en dans per helg, gärna två. Och en fest på detta är inget ovanligt, men denna helgen avsa jag mig allt vad dans och socialt umgänge heter. Dålig ekonomi är orsaken till detta, och till en början hatade jag mitt liv men allteftersom helgen har gått går det lättare och lättare att vara hemma.

Denna danshelgen skulle vara den bästa på länge, skulle ha dansat till Sannex tre gånger var tanken. Men redan i torsdags bestämde jag mig för att hålla mig på hemmaplan. Strax efter att jag hade bestämt mig kom Sannex ut med ett meddelande om att alla deras spelningar skulle ställas in i helgen och genast kändes mitt liv lite lättare. Självklart är det jättetråkigt att de fick ställa in, men för min egen del kunde det inte vara bättre.

Fox, fox och fox!

Förra hegen spenderades i Nässjö, back at the crime scene typ. Det var där min förarkarriär började på riktigt och det var då jag träffade massa fina människor som har förgyllt mitt liv sen dess. Så nu var det dags att återuppleva detta fenomen.
 
Foxkurs för Harald stod på schemat! Tredje gången gillt för min del, trots detta var det lika kul som vanligt. Jag kan till och med dra till med att det var den roligaste kursen än så länge. Människor som vågade bjuda på sig själva, och dom vågade skratta och inte vara så allvarliga. Som vanligt höll jag och Madde låda, och i Karlskrona blev folk fundersamma och lite obekväma kring oss. Nu passade folk på att skratta både åt oss och med oss. Och det är glädje vi vill sprida, dans ska vara kul! Framförallt behövs humor när man är i den situation man är, man ska lära sig nått helt nytt (föra eller följa), det är mycket närhet och koncentrationen ska vara på topp under lång tid. 
 
Mitt egna lärande går framåt med besked. Jag kan nu säga att jag lika gärna för som följer vilket är en grym känsla. Under kursen hade jag även chans att utveckla mig själv genom att många deltagare frågade mig om tips och råd. Jag var den deltagare som hade dansat mest förare förutom kurs ledarn, och det blev lätt att fråga mig istället för att gå till ledarna. Lite udda komplimanger fick jag, men dom värmde! Bland annat så sas det " Du för ju som en hel karl" och "Man kan ju lika gärna dansa med dig som med Harald". Väldigt udda meningar, men jag tog emot dom med glädje! Så nu hoppas jag på att kunna föra lite ute med. Än så länge har jag bara fört mina närmsta kompisar, men förhoppningsvis kommer detta ändras.
 
Så inför min framtida danskarriär måste jag samla stegen bättre, ha större och bättre balans i överkroppen, minska min överrörlighet och få ordning på min vänsterarm.
 
 
Jag och Madde in action.
 
 
(https://www.facebook.com/media/set/?set=a.457601600950462.100918.193024774074814&type=3)
 

Att våga

Jag har aldrig haft svårt för att prata om mig själv, vad det än har rört. Om någon har frågat har jag svarat, utan att vara generad eller må dåligt över att berätta om jobbiga händelser i mitt liv. Men vissa saker är man bara tyst om, men ikväll har jag faktiskt öppnat mig för en vän som sitter i en liknande situation som jag gör, och det kändes fantastiskt! Nu kan vi ha en rakare och mer givande kommunikation med varandra, och framförallt så förstår vi varandra i väldigt mycket.

Detta nlägget är inte skrivet för att skapa oro hos någon, jag mår bra! Det vara bara skönt att hitta nån som var likadan :)
 
 
 
En glad Sandra, bilden är från 2009 men glädjen finns kvar.

Dumheter

Är precis vad Sandra ska hålla på med idag. Hon ska göra ett återbesök i Friskis lokaler. Jag höll ju igång min träning riktigt bra i våras, och en del av sommaren. Sen kom förkylningen från helvetet och jag kunde inte träna. I samma veva gick mitt träningskort ut och nu har jag inte råd med ett nytt. Dock har Friskis öppet för alla denna veckan så jag passar på att gå dit och träna lite.

Trots bristen av träning och några kilo för mycket kan jag ärligt säga att jag aldrig tidigare har varit såhär stark och i så god kondition. Dansen, ridningen och all denna jävulska cykling gör sitt för kroppen! Så innan bechen är jag klar med mina mål, jag har bara inte bestämt vilket år än ;)

Casanovas, Ramshall

I helgen lyckades jag med ännu ett dansäventyr ihop med min trogne följeslagare Daniel (ser mig själv som härskare haha!). Vi försöker att göra nya saker inom dansvärlden med jämna mellanrum, typ åka på nya band, dansmaror/veckor, nya dansställen and so on. Så i helgen blev det en ny dansbana för min del, Ramshall utanför Laholm. Vilket mysigt ställe! Väldigt litet och gemytligt men trots detta så var det inte allt för varmt. Det fanns fläktar både i taket och under scenen som blåste ut mot golvet. Plus i kanten för detta! Dock ställde sccenfläktarna till det lite för mig...Kjolar och blåst underifrån är ingen höjdare. Men som tur är hände det missödet första dansen innan jag visste om fläktarna så resten av kvällen var det bara att hålla i kjolen när man dansade förbi. Det enda negativa, som inte bara jag gnällde över, var golvet. Strävt med stort s. Så det var ren tur att jag hade dubbla skor med mig, för det tillhör inte vanligheterna. Efter skobytet gick det bättre, men det var ändå ganska så tungdansat måste jag säga. Blir det Ramshall fler gånger (vilket jag hoppas) så blir det till att ta med det halaste jag har på fötterna.

Det var inte så mycket folk där, men de som hade hittat dit var mycket dansanta och stämmningen var hög och god hela kvällen. Men det är sällan dålig stämmning när Casanovas spelar, vilket ös dom har när de spelar. Det är dansglädje på hög nivå!

Men som vanligt vågade jag inte bjuda upp, så dansade nästan bara med kända killar. Jag måste verkligen ta tag i det problemet. Meeeen som vanligt så skjuter jag på det ett tag till, dock längtar jag lite efter den dag då jag kan göra slut med min dåliga självkänsla. För innerst inne så vet jag ju att jag kan dansa, till och med riktigt bra.

Bjuder på en gammal bild på mig och följeslagaren
 




Och en fäsk från danskvällen, och jag måste säga att det är nog min favorit dansbild alla kategorier. Så mjuk och harmonisk! Mycket duktig fotograf, (https://www.facebook.com/linn.moran)


 
 

RSS 2.0